Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Jaså den, ja det är sant. Nej, det var en skytt
inifrån landet, som hette Brandte-Lars. Ni känner honom
väl, ni som är från Kristiania?» sade han till mig.
Nej, jag kände honom icke.
«Kors, känner ni inte honom? Han bor ju i en liten
stuga under åsen strax nedanför Grefsen. Jag träffade
honom på Halland en gång, då han var på jagt med några
stadsherrar. Det var en besynnerlig kurre, men en riktig
karlakarl till att skjuta. På hare sköt han nästan aldrig
bom, och fågeln tog han i flykten, liksom kapten gör.
Men det der om haren, som kapten menade — det
talade han om för mig och mycket mera till.
«Jag skulle ut med hundarne åt gamle Simensen
vid lilla torget och skaffa litet färskt,» sa’ han. «Det
var tre hundar; den ena hette Rapp, det var en sådan
hund, att de underjordiska inte hade någon makt med
honom, för han var röd, ser herrarne; de andra två va’
också bra hundar, ja gudbevars. Det var en Kristi
himmelsfärdsdags morgon, sa’ han, som jag var uppe
i skogsöppningen vid Linderudsätern. Der släpte han
Rapp och han dref med honom, så det hven och pep
i åsen. Jag stälde mig i håll vid ett ställe, der de
hade bränt en mila. Då haren hade gått ett hvarf,
kom han tätt förbi mig. Jag sköt, men det var bom,
och så bar det af med drefvet. Det dröjde inte länge
förr än han kom igen på samma ställe — han var
alldeles svart utåt ryggen — och jag sköt bom igen.
«Men hur tusan hänger det här ihop, vill inte de
andra hundarne drifva, tänkte jag för mig själf,» sa’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
