Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tjäderlek i Holleia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den mot laduväggen, och besynnerligt nog syntes
endast en våt fläck efter den.
Några dagar derefter gick jag upp på
Sukkestadmon. Det var en morgonstund. Hundarne hade knapt
blifvit släpta, förr än haren var på benen. Denna gång
var det icke enstaka skall och gläfs, utan det bar af i
fullt dref, och haren hade ej gått en half timme, förr
än han kom dansande ned öfver slätten rakt emot mig.
Jag lade bössan till kinden och sköt. Han föll på fläcken,
och det var en stor gammal hane, full af ärr och
skråmor; han hade inte mer än halfannat öra.» —
«En sådan hare har jag hört talas om också,»
sade Per, som med mycken uppmärksamhet följt
kaptenens berättelse. «Den höll till här i Holleia,
bortemot Granbo; men det påstods, att den var nära på
kolsvart. Många va’ efter den och sköt på den, men
de fick aldrig bugt på den, förr än den här satans
Sara-Anders kom dit bort. Han sköt den, för han är då
med öfverallt, förstås. Det var honom vi såg spårena
efter nedanför Rausandbacken. Det är en stor skälm,
och d’ä’ inte sällan man får se fälorna efter hans
snöskor, för han kan aldrig vänta som annat folk, tills
fågeln har fått leken ordentligt i gång.»
«Det tror jag nog,» sade kaptenen och strök sina
mustacher. «Det är inte första gången den karlen går
på förbjuden mark. Men säg mig, var det han, som
sköt den der trollharen inne vid Kristiania, som du en
gång talade om?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
