Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tjäderlek i Holleia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Ha ha ha!» skrattade Per i skägget, synbarligen
belåten med kaptenens skämt om hans fördelaktiga yttre.
«Jag har inte trott på sådant, för jag har aldrig sett
hvarken troll eller huldror.»
«Men det bodde ju en bergskäring här borta i
Holleia i forna tider?» sade kaptenen.
«Åh, det är bara en gammal saga. Jag har nog
hört sådant prat, men jag tror’et inte,» svarade Per.
«Ja, men du har väl riktigt reda på den der sagan,
du som har färdats omkring så länge här i bygden?
Du måste berätta hvad du vet; den här stadsherren är
alldeles tokig efter sådana der historier.»
«Månne det? Ja, må vara då, men jag tror inte
d’ä’ sant,» försäkrade Per och började.
«Söder om Hollei-Spira — ja, det heter nu Holleia
mellan Tyristranden här och Sognedalen,» tillade han
för min räkning — «ä’ det två bergstoppar, som de
kalla Stor-knallen och Lill-knallen; der ni sitter, kan ni
just se litet af den högsta spetsen, strax ofvanför
Skaug. Der borta fins det en hel hop gamla
stenbrott, och d’ä’ så mycket guld och silfver och
rikedom i bergen, att det inte ä’ någon ände på’t, säges
det. Men d’ä’ inte godt att få något med af’et, för
i knallarne bor det en gammal bergskäring. Hon rår
om alltsamman och sitter på det som en drake, sägs
det. Hon är mycket rikare än Kongsbergskungen,
för då de en gång hade brutit en gruflig mängd
silfver vid Kongsberg, så kom kungen ut i grufvan
och sade till folket:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
