Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tjäderlek i Holleia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Nej, nu kan jag snart inte tåla er längre här nere,
för håller ni på så der, så blir jag utfattig. Ni plundrar
alldeles ut mig. Nej, flytta till syster min, Guri Knallan
i Holleia; hon ä’ tio gånger rikare än jag.»
«Guri Knallan är således syster till
Egebergkungen,» anmärkte jag.
«Egebergkungen? Hvad ä’ det för en? Ä’ han
från Kristiania kanske?» sporde Per.
Jag berättade honom sagan om Egebergkungen och
hans flyttning och anförde hvad han sade 1814, att han
ville flytta till sin bror på Kongsberg, derför att han
inte kunde tåla skjutandet och domderandet.
«Ja, då var han väl det, bror till käringen jag talar
om,» sade Per omisstänksamt. «Jag har också hört
talas om en,» fortfor han, «som flyttade, derför att han
inte kunde tåla skjutande och domderande. Men han
var härifrån trakten. Jag vet inte om han var man till
den der Guri eller om det var någon annan, men det
skulle vara en af dem, som bo i bergen och rå om
stora skatter. Det hängde ihop så här: vid den tiden,
då de tog’ upp grufvor i Skaugsmarken, fans der en
käring, hon bodde borta vid Langesjöbäcken, som går
midt emellan Sognedalen och Tyristranden. Käringen
hette Rönnau, och de kallade henne Rönnau Skauggen.
Tidigt en morgon vid midsommartiden sköljde hon kläder
nere i bäcken, och då fick hon se så mycket silfver,
både tallrikar och fat och skedar och slefvar och allt
möjligt, och der var så mycket vackra kökssaker, och
det låg på bottnen af bäcken och sken i solen under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
