Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med klara, klingande toner sin morgonsång, som genom
nattens töcken och mörker påminte om den ljusa
morgonrodnaden och bildade en upplifvande motsats till de
nattliga fåglarnes spöklika rörelser och obehagliga läten.
«Der ringer tjäderklockan,» sade kaptenen, «Så
kalla svenskarne denna lilla muntra fågel; ty när den
stämmer upp sin visa, tar tjädern upp morgonpsalmen
på nattqvisten. Låt oss nu stanna litet här, vi äro inte
långt ifrån de fåglar, som kommo sist i går. Om vi
gå närmare, kunna vi lätt köra upp dem.»
Då vi hade stått och lyssnat några minuter, hörde
vi en fågel spela på ett par hundra stegs afstånd.
«Jag tror nästan det är den tuppen, som kom sist
och skar näbb,» sade Per. «Jag undrar just om han
inte får stryk; gamlen brukar vara långsint.»
Kaptenen lät mig välja mellan att gå åt det håll,
der vi hörde fågeln spela, eller mera norrut, der han
antog att ungfåglarne sutto. Jag valde det förra.
Kaptenen gick norrut. Jag och Per smögo oss fram mot
fågeln och sökte med den yttersta varsamhet undgå
snö och brakande qvistar. Då vi hörde fågeln sissa,
stannade vi ett ögonblick, men sprungo under hvarje
följande sissning eller «sugning», omedelbart sedan den
hade slagit klunken, två eller tre steg framåt. Under
knäppningen och klunkandet stodo vi naturligtvis
orörliga. Då vi på detta sätt hade närmat oss trädet,
hvari han satt, på ett afstånd af fyrtio eller femtio steg,
hörde vi en fågel komma flygande och med buller slå
ned i trädet. Ljudet af sammanslagna näbbar och vingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
