Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgonen,» sade Per. «Nu dröjer det inte länge förr
än det blir lif i skogen; vi få visst skynda oss litet.»
«Det är god tid, min käre Per,» sade kaptenen.
«Tjädern spelar bäst på höjden mellan oss och
Löndalsmyren, och jag tror inte det blir något af med
spelet; det är för kallt.»
«Det blir blidare på morgonsidan,» svarade Per
envist, «för det kommer fläktar från söder, och jag tror
det blir muntert spel, eftersom det har varit så kallt de
förra nätterna. I soluppgången blir visst spelet riktigt
grant. Hör bara på morkullan, så krytt hon knispar och
drar. Hon väntar vackert väder. Der bräker horsgöken[1]
också. Det blir präktigt,» tillade han tvärsäkert.
Vi hörde morkullans egendomliga ljud, som liknar
det upprepade qväkandet af en groda, åtföljdt af en
skarpt skärande hvissling, som liknar ärlans qvitter,
ehuru den är starkare; vi sågo i den nedgående
månens svaga strålar den ena skuggan efter den andra
af denna fågel fara öfver trädtopparne. Vi hörde
horsgökens obehagliga bräkande läte, än nära, än aflägset,
än högt upp i luften, än öfver oss och plötsligt, som
det tycktes, alldeles vid våra öron, än på alla håll och
kanter, utan att vi dock voro i stånd till att få sigte
på fågeln. Hägerns vilda, genomträngande skri
öfverröstade de öfriga fåglarnes, som dervid tycktes
genombäfvas af förskräckelse, ty de tystnade plötsligt hvarje
gång det ljöd, och en stillhet uppstod, som gjorde
afbrottet dubbelt hemskt. Men nu uppstämde trädlärkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
