Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den silfverklara morgonhimlen. Solen började höja sig;
den förgylde åsryggarne och bredde småningom sin
glans ut öfver de mörka granklädda backsluttningarne.
Men ännu låg djup skugga öfver Skärsjömyren, som
sträckte sig så långt i söder, att skogen bakom dess
bortersta gräns blånade. Morkullan, horsgöken och alla
nattens fåglar hade gått till ro, men skogens glada
sångare fylde den klara morgonstunden med jublande
toner: gransångaren lät höra sitt entoniga instrument,
bofinkar, kungsfåglar och gärdsmygar drillade högt i
sky, orrtuppar grälade och förde oväsen, talltrasten
uppstämde med full hals nidvisor och smädeord mot alla,
men slog dock ibland in i det känslofulla och qvittrade
sakta och blygt några ömma strofer. På andra sidan
om myren spelade en tjäder i en trädtopp. Hönorna
gjorde sig älskvärda, kacklade och snörflade fram sina
hesa näsljud, som från sångfåglarnes sida sedt måtte
taga sig ut som om våra åldtmödrar ville börja tala
för oss om kärlek och en ungmös känslor.
Emellertid stodo vi gömda i ett tätt ensnår på den
lilla bergknallen och väntade fågeln hvarje ögonblick;
men gamlen dröjde länge i sitt harem. Ändtligen, då
solstrålarne belyste furans topp, kom han susande med
tunga vingslag och slog ned, icke som vi hade väntat
i det höga trädet ofvanför oss, utan i den topplösa
furan, som lutade ut öfver myren. Det var i sanning
en präktig fågel, en stolt kämpe, så som han satt der
på den nakna grenen mot himlen, med sitt glänsande
ljusgröna bröst i solskenet. En tjäderhöna kom efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
