Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derefter hörde vi återigen en knall, hvilken liksom den förra
förklarades komma från kaptenens bössa. Medan vi
gingo ut på myren till den omtalade furan, dit Per ej
särdeles villigt följde med, gaf han uttryck åt sin
förargelse öfver vår olyckliga jagt genom att i afbrutna
meningar småprata med sig sjelf: «Bara att spilla krut
i onödan — nej, kapten, d’ä’ en karlakarl — han har
fått en — kanske två — Sara-Anders var det inte —
den struntbössan — hm, det är annan klang i kaptens —»
«Trösta dig, Per,» sade jag. «Vi få kanske den,
som är bättre än alla andra fåglar i hela leken.»
«Då måste ni kunna några ovanliga konster,» sade
Per, «men han ä’ för slug och för svår, ska’ jag säga.»
Då vi öfver den frusna myren hade kommit upp
på bergknallen, tog jag, i anseende till det långa håll,
hvarpå fågeln måste fällas, om han efter vår sannolika
beräkning slog ned i furans topp, haglen ur min bössa
och laddade med en ståltrådvirad hagelpatron. Per
såg på detta, skakade på hufvudet och uttryckte sin
misstro med ett: «Om det hjelper, ja —»
«Få se,» svarade jag lika kort.
Den häll, vi befunno oss på, låg som en liten ö i
den stora myren. På dess högsta punkt reste sig den
omnämnda furan, ett ofantligt mastträd, fullt af
hackspetthål. Mot östra ändan af bergknallen stod en annan,
som hade varit lika väldig, men den böjde sig lutande
öfver myren; stormarne hade brutit af dess topp, endast
dess nedersta, nästan nakna grenar voro qvar, och som
kämpearmar med svällande muskler sträcktes de ut mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
