Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och slog ned i trädtoppen öfver våra hufvud. I samma
ögonblick började tuppen spela, reste hakskägget,
släpade med vingarne ned vid fötterna, tog under våglika
rörelser med halsen gravitetiskt några steg fram på
grenen och slog upp stjerten som ett stort hjul. Jag
stod med fingret på trycket och väntade med spänning
det afgörande ögonblicket, då han skulle breda ut sina
vingar till flygt, för att på den stora yta, som då erbjöd
sig, på det långa hållet kunna göra ett så mycket
säkrare skott. Men under hönans fortsatta kacklande,
spelade han slut spelet och hade redan slagit klunk
för andra gången, då en qvist knäcktes under min fot.
Hönan utstötte ett skarpt, varnande läte, men nu hade
den gamle kommit så i tagen, att han icke gaf akt på
det välmenta rådet, utan fortfor att sissa, tills den trogna
älskarinnan lyfte, flög rakt emot honom och tycktes
vilja stöta ned honom från grenen. Väckt af det
varnande vingslaget, höjde gamlen sig till flygt. Men min
bössa var upplyftad, och den väldiga fågeln störtade
hufvudstupa ned på myren. Dödskampen var lätt; han
flaxade endast ett par gånger med vingarne.
Per sprang fram och tog upp fågeln, och öfver
hans ansigte gick en skugga af häpnad, som dock snart
aflöstes af ett belåtet, beundrande grin. Han skakade
på hufvudet och sade:
«Nej, det hade jag då sannerligen inte trott, om
också kapten sjelf hade sagt’et, för det här ä’ den rätte.
Jag känner igen honom på näbben; så gul och krokig
och stor näbb har ingen annan tjäder i hela trakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
