Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se så grön han är i bröstet, det nästan blänker af
honom. Och så stor och tung han är!» fortfor Per,
medan han under nästan barnsliga utbrott af glädje
vägde fågeln i handen. «Jag tror inte jag ljuger mycket,
om jag säger att han väger tretio marker. Det var
ett skott! Åh, hvad kapten ska’ bli glad! Hallo, hitåt!»
skrek han, så att det dånande upprepades af
bergsryggarnes ekon. Kaptenen visade sig snart på myren,
följd af gossen, som hade slutit sig till honom med
hundarne. De buro hvar sin tjäder. Per lyfte
triumferande vårt byte i vädret och ropade på långt håll:
«Det är den gamle besten, kapten!»
«Hvad säger du, karl?» ropade denne och kom
med skyndsamma steg. «Är det gamlen? Det var
ett duktigt arbete, som förtjenar en slagtsup. Lefve
alla fågelrepubliker, ned med suveränerna!» utropade
han, då han hade fått fram flaskan och silfvertumlaren
ur jagtväskan, och drack oss till.
«Var det inte det jag sade, att kapten blef glad,»
sade Per grinande och småleende, i det han blinkade
med ögonen och tog sig en duktig klunk ur bägaren,
som räcktes honom. «Nu blir det en trefligare lek,
sedan vi ha blifvit af med den der saten.»
Då vi hade utbytt berättelserna om våra äfventyr,
släpptes hundarne. Jagtropen fylde skogen. De fingo
genast upp, och snart bar det af i fullt hvinande dref.
Eko upprepade skallet mångdubbladt mellan åsarne,
och hjertat svälde af fröjd vid ljudet af den klingande
jagten i den solblanka morgonstunden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
