Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berthe Tuppenhaugs berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakom dörren, den gamla musköten under taket och
träspetten, som knakade under en börda af ångande
strumpor, förutom tusen andra ting, som jag ej skall
trötta läsaren med att uppräkna.
Då gossen ändtligen kommit i väg, satte Berthe
sig på spiselkanten. Hon var helgdagsklädd, det vill
säga, hon hade på sig den drägt, som brukades af
gammalt folk i hennes hembygd Hadeland, hvarifrån
hon kommit, då hon flyttade in till Romerike: en blå
tröja kantad med väfda band, svart, veckad kjortel och
hufva med «skruf»[1] och nackrosett. Skarpa, rörliga,
sneda ögon, utstående kindknotor, en bred näsa och
gulbrun hy gaf Berthes ansigte någonting främmande,
österländskt, nästan hexlikt, och det var då ej heller
att undra på, ty hon var den yppersta signe-käring på
många mils omkrets.
Jag undrade på att hon ännu var uppe och frågade
om hon väntade främmande, eftersom hon hade
kistkläderna på sig.
«Nej, det gör jag inte,» svarade hon, «men jag
skall säga studenten, att jag har varit uppe i
Ullensocken och trådmätt en käring för tvinsot, och derifrån
blef jag hämtad till en barnunge, som hade engelska
sjukan och som jag måste stöpa öfver, och alldeles
nyss på stunden kom jag hem, fast di skjutsade mig
ända till gästgifvaren.»
«När jag tänker rätt på saken, kan du visst också bota
vrickning, Berthe?» sade jag så allvarsamt som möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
