Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Berthe Tuppenhaugs berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började hon att göra korstecken och hviska ned i
bränvinet, men som hon sjelf var tämligen döf, afpassade
hon ej sin röst efter min hörsel, och följaktligen hörde
jag hela formuläret:
«Jag red mig en gång igenom ett led,
Då fick min fåle sin fot på sned;
Då satte jag kött mot kött och blod mot blod,
Då blef min fåle åter god.»
Nu förlorade sig hennes röst i en otydlig hviskning.
Slutet på visan var ett «tvi!» som utsändes mot alla
verldens fyra väderstreck.
Under besvärjelsens hetta hade hon rest sig upp;
nu satte hon sig återigen på spiselkanten. Den kalla,
afdunstande spriten, som hon hälde ut öfver min heta,
svullnade fot, åstadkom en angenäm kyla.
«Jag tycker redan det hjelper, Berthe,» sade jag,
«men säg mig, hvad var det egentligen du läste öfver
bränvinet?»
«Nej, det törs jag inte säga, han kunde kanske
sqvallra på mig både för presten och doktorn,» sade
hon med ett ironiskt grin, som skulle antyda, att hon
ej brydde sig mycket om någondera af dem, «och den
som lärde mig det,» fortfor hon, «honom måste jag
lofva att jag aldrig skulle lära ut det till någon kristen
menniska utom mitt eget blod, och det har jag svurit
så hemskt på, att Gud låte mig aldrig behöfva svärja
så hemskt.»
«Då tjenar det väl till ingenting att fråga om det,
Berthe,» sade jag, «men det är väl ingen hemlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0177.html
