Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berthe Tuppenhaugs berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvem du har lärt konsten af, det var väl en skicklig
signe-gubbe?»
«Jo, det må han tro, det var en riktig signe-gubbe,
det: det var morbror Mads i Hurdalen,» svarade hon.
«Han kunde både signa och trådmäta och bota för vred
och värk och stämma blod och stöpa och göra igen,
och det var inte fritt för att han kunde trolla litet och
göra ondt också. Han har lärt mig. Men så klok han
var, så kunde han inte akta sig sjelf för trolltyg likafullt.»
«Huru så? Trollades det mot honom då? Blef
han förgjord?» frågade jag.
«Nej, det blef han då inte,» svarade Berthe, «men
det hände honom någonting, och sedan var han alldeles
som trollspottad, ja, han var förhexad under långliga
tider. Studenten tror väl inte att d’ä’ sant,» sade hon
med ett forskande ögonkast, «men det var morbror
min, och jag hört honom berätta det och svärja på att
det var sant, öfver hundrade gånger.«
«Morbror Mads bodde på Knae i Hurdalen. Han
var ofta ute i fjällen och högg ved och timmer, och
när han var ute, hade han alltid för sed att ligga der
också; han bygde sig en granrishydda, gjorde upp en
eld framför, och der låg han och sof om natten. En
gång var han så der ute i skogen, han och två till:
rätt som han hade huggit ned en stor stock och satt
och hvilade sig litet, kom ett garnnystan trillande ned
öfver en flat berghäll rakt fram till hans fötter. Han
tyckte det var underligt, inte tordes han ta upp det,
och det hade nog varit bäst för honom, om han aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
