Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berthe Tuppenhaugs berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Ja, han måtte ha varit en tokstolle, Mads Knae,»
sade jag, «och någon skicklig signe-karl kan han då
inte ha varit, när han inte kunde akta sig bättre. För
resten var det rätt lustigt, det der om det gråa
garnnystanet.» Det tyckte Berthe också, men en sådan
signare som Mads Knae, det fans då inte på långa vägar.
Medan vi sutto och pratade om detta, bad jag Berthe
lemna mig jagtväskan, och då jag hade stoppat mig en
pipa, räckte hon mig en brinnande sticka och började
på en ny berättelse, som jag hade hört talas om att
hon skulle kunna.
«Det var en sommar för länge, länge sedan, och
de lågo till säters med kreaturen från Melbustad uppe
på Halland. Men de hade inte legat der länge, förr
än kreaturen började bli så oroliga, att det var alldeles
omöjligt att styra dem. Det var många jäntor, som
försökte valla, men det blef inte bättre förr än der kom
en förlofvad flicka, och hennes trolofningskalas hade de
nyss firat. Då blef di lugna med ens, och det var
ingen konst att valla längre. Hon stannade der uppe
ensam och hade ingen annan lefvande varelse hos sig
än en hund. Som hon satt i säterstugan en eftermiddag,
tyckte hon, att hennes käraste kom och satte sig hos
henne och började tala om, att nu skulle de till att
hålla bröllop. Men hon satt alldeles stilla och svarade
ingenting, för hon tyckte hon blef så underlig till mods.
Efter hand kom der flera menniskor in, och de började
duka på borden med silfver och mat, och brudpigor
bar in krona och stass och en grann brudkjol, som de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
