Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berthe Tuppenhaugs berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klädde på henne, och kronan satte de på hufvudet, som
det brukades den tiden, och ringar fick hon på fingrarne.
«Allt folket, som var der, tyckte hon också att hon
kände; det var hustrur och det var unga flickor, som
va’ hennes gelikar. Men hunden hade säkert märkt,
att det var något galet på färde. Han for af ned till
Melbustad, och der gnälde och skälde han och lemnade
dem ingen ro, förr än de följde med honom tillbaka.
«Gossen, som var hennes käraste, tog då sin bössa
och gick upp till sätern; då han kom på vallen, stod
der fullt med sadlade hästar rundt omkring. Han smög
sig fram och tittade genom en springa på dörren och
såg huru de sutto der inne allesamman. Det var lätt
att förstå, att det var trolltyg och underjordiska, och
så fyrade han af bössan öfver taket. I det samma
flög dörren upp, och det ena gråa garnnystanet större
än det andra kom farande ut och snurrade om benen
på honom. Då han kom in, satt hon der i full
brudestass, och det fattades bara en ring på lillfingret, så
hade hon varit fullfärdig.
«Men i Jesu namn, hvad är här på färde?» frågade
han, då han såg sig omkring. Allt silfret stod qvar på
bordet, men all den rara maten hade blifvit förvandlad
till mossa och svamp och kodynga och paddor och
loppor och sådant.
«Hvad betyder allt det här?» sade han. «Du sitter
ju här pyntad som en brud?»
«Så du kan fråga,» sade flickan. «Du har ju suttit
här och talat med mig om bröllop hela eftermiddagen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
