Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berthe Tuppenhaugs berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Nej, nu kom jag,» sade han, «men det har väl
varit någon, som har tagit min skepelse.»
Då började hon komma till sig sjelf igen; men hon
blef inte alldeles riktig förr än lång tid efter, och hon
berättade, att hon alldeles tyckt, att både han och hela
slägten och alla grannarne hade varit der. Han tog
henne genast med sig ned till bygden, och för att det
inte skulle komma mera otyg vid henne, höll di bröllop
med det samma och medan hon ännu hade på sig de
underjordiskas brudestass. Kronan och hela grannlåten
hängdes upp på Melbustad, och den skall vara der än
i dag.» —
«Detta har jag hört skall ha händt i Valders,
Berthe,» sade jag.
«Nej, det hände, som jag säger, i Halland,» sade
hon, «men då jag var hemma, hörde jag en
Valdersbo tala om någonting, som hade händt der, och det
var så som jag nu skall berätta.
«Det var en flicka på en gård någonstädes uppe
i Valders, som hette Barbro, och hon låg till säters i
fjället. En dag då hon satt och sysslade med sitt,
hörde hon huru det ropade borta i en hög:
«Kung Haaken! Kung Haaken!»
«Ja,» skrek kung Haaken, så att det ljungade i
alla högarne.
«Kung Haaken, min son, vill du gifta dig?» ropade
det långt borta i en hög.
«Ja, det vill jag,» sade kung Haaken, «om jag
kan få Barbro, som går och stökar borta i sätern.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
