- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
147

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smeden som de icke tordes släppa in i helvetet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

häst, som han bad smeden sko åt sig. «Kunde inte
jag få lof att sko den?» sade Vår Herre. «Du kan
försöka,» sade smeden; «galnare kan du då inte göra
det, än att jag kan göra det rätt igen.» Vår Herre
gick då ut och tog det ena benet af hästen, lade det
i äsjan och gjorde skon glödande; derpå hvässade han
broddarne, fäste sömmen bättre och satte sedan benet
helt och hållet på hästen igen; då detta var gjordt,
tog han det andra frambenet och gjorde på samma sätt;
och då han hade fäst det på hästen igen, gjorde han
på samma sätt med bakbenen, först det högra och sedan
det venstra, lade dem i äsjan, gjorde skorna glödande,
hvässade broddarne och fäste sömmen bättre och satte
sedan benen på hästen igen. Under tiden stod smeden
och såg på. «Du är ändå inte så dålig smed, du,» sade
han. «Tycker du det?» sade Vår Herre.

En stund derefter kom smedens mor till smedjan
och bad honom komma hem och spisa middag; hon
var mycket gammal, fasligt krokig i ryggen och
skrynklig i ansigtet och kunde knappast gå. «Lägg nu märke
till hvad du ser!» sade Vår Herre; han tog gumman,
lade henne i ugnen och smidde en ung, fager jungfru
af henne. «Jag säger som jag har sagt, jag,» sade
smeden, «du är alls inte någon dålig smed; det står
öfver min dörr: Här bor mästaren öfver alla mästare;
men ändå säger jag rent ut: en lär så länge en lefver»
— och dermed gick han hem och åt middag.

Då han kommit tillbaka till smedjan igen, kom en
man ridande, som ville ha sin häst skodd. «Det ska’
snart vara gjordt,» sade smeden; «jag har just nu lärt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free