- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
149

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smeden som de icke tordes släppa in i helvetet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra önskar jag, att den jag ber sätta sig i länstolen,
som står der inne i rummet, må bli sittande i den tills
jag sjelf ber honom stiga upp igen; och slutligen önskar
jag, att den jag ber krypa in i ståltrådspungen, som
jag har i min ficka, må bli qvar der tills jag sjelf ger
honom lof att krypa ut igen.» — «Du önskade som
en dåre,» sade Sankte Per; «först och främst borde du
ha önskat dig Guds nåd och barmhertighet.» — «Jag
tordes inte hugga till så stort,» sade smeden. Derpå
sade Vår Herre och Sankte Per farväl och gingo vidare.

Tiden led, och när stunden var inne, kom Hin,
som det stod i kontraktet, och skulle hämta smeden.
«Är du färdig nu?» sade han och stack in näsan genom
smedjedörren. «Åh, jag måste nödvändigt smida ett
hufvud på den här spiken först,» svarade smeden; «kryp
du emellertid upp i päronträdet och plocka dig ett päron
och gnag på; du kan nog vara både törstig och hungrig
efter färden.» Hin tackade för godt tillbud och kröp upp
i trädet. «Ja, när jag nu tänker rätt på saken,» sade
smeden, «så får jag platt inte hufvudet smidt på spiken på fyra
år, för det är fanken till jern att vara hårdt; ner kan du
inte komma under den tiden, utan du får väl sitta och
hvila dig så länge.» Hin tiggde och bad så innerligt
vackert, att han skulle få komma ned igen, men det halp icke.
Till sist måste han lofva, att han inte skulle komma
igen förr än de fyra åren voro förbi, som smeden hade
sagt. «Ja, då kan du få komma ner igen,» sade smeden.

Då nu tiden var förbi, kom Hin åter för att hämta
smeden. «Nu är du väl färdig,» sade han, «nu tycker
jag du kan ha hunnit smida hufvud på spiken.» — «Ja,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free