- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
169

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Qvarnsägner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

minne, det är att jag en sommareftermiddag för några
år sedan med metspöt i handen vandrade uppåt ängarne
på östra sidan af Akerselfven förbi Thorshaug och
Sandaker genom Lillhagen till elfvens utlopp i Maridalssjön.

Den klara luften, hölukten, blomsterdoftet,
vandringen, fågelqvittret och de friska fläktarne vid elfven
verkade i hög grad upplifvande på mitt sinne. Då jag
kom öfver bron vid elfmynningen, började solen sänka
sig mot bergskanten; än lånade den aftonskyarne sin
bästa glans, för att de en kort stund skulle kunna fröjda
sig åt den främmande prakten och spegla sig i de klara
böljorna; än bröt den genom skyn och sände ut en
ljusstrimma, som bildade liksom gyllne stigar i de mörka
barrskogarne på andra sidan om vattnet. Aftonvinden
förde efter den heta dagen med sig en uppfriskande
doft från granarne, och de i fjärran återklingande,
bortdöende tonerna af gökens qvällsång stämde sinnet till
vemod. Mekaniskt följde mitt öga de flugor, jag
kastade ut som bete och som fördes framåt af strömmen.
Se, der sprang en gyllne fisk; refven for snurrande af
bommen, och då jag fått den på kroken, stod spöt
böjdt som ett tunnband; det måtte vara en forell på
tre marker. Nu var det icke tid att falla i förtjusning
öfver grandoft och gökens galande, man kunde behöfva
all sin lilla själsnärvaro för att få fisken i land, ty
strömmen var strid och fisken sprattlade, och jag hade ingen
håf, så att jag måste släppa ut ref från bommen och
vinda in den igen två tre gånger, innan den lät tvinga
sig till att gå med strömmen in i en liten vik, der den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free