- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
170

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Qvarnsägner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lyckligt blef förd i land och befans vara en vacker
purpurfläckig fisk af den förmodade storleken.

Jag fortsatte att fiska på vestra stranden ned efter
elfven, men endast småforeller nappade på mina flugor,
och ett dussin var hela bytet. — Då jag kom till
Brækkesågen, var himlen mulen; det var redan tämligen mörkt,
endast vid horizontens nordvestra rand stod en
äppelgrön strimma, som kastade ett dämpadt ljus på
qvarndammens stilla yta. Jag gick ut på timmerflotten och
gjorde några kast, men med föga framgång. Icke en
fläkt rörde sig; vindarne tycktes ha gått till hvila, och
endast mina flugor åstadkommo någon rörelse i det
blanka vattnet.

En halfvuxen gosse, som stod bakom mig uppe
på backen, rådde mig att «harfva med flödt»[1] — en hel
knippa med mask, som på kroken stötvis drages fram
öfver vattenytan — och erbjöd sig att skaffa bete. Jag
följde hans råd, och försöket lyckades öfver förväntan,
ty en forell på ett par marker bet strax på kroken och
blef icke utan svårighet uppdragen på den obeqväma
bryggan. Men dermed var det också slut; icke ett
napp kunde vidare skönjas, ingen fisk krusade vattnet
i den stilla dammen, endast flädermössen, som
blixtsnabbt fladdrade af och an i luften, frambragte ibland,
då de sköto ned efter insekterna, vattrade ringar, som
utbredde sig öfver den blanka ytan.

Framför mig låg sågens inre, klart upplyst af en
lågande spiseleld. Den var i full gång; men dess hjul,


[1] Ett egendomligt sätt att meta, som användes efter mörkrets inbrott.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free