Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Qvarnsägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid stannade sågen, och två af karlarne togo
sig till att fila och hvässa sågbladen, hvilket framkallade
ett hvinande, till märg och ben gående ljud, som är
så skärande, att det om natten genom forsens brus ej
sällan tränger ned till staden från den aflägsna sågen.
Det tycktes göra ett mycket pinsamt intryck på den
mörkrädde gossens nerver.
«Hu, här tordes jag inte vara en natt för mycket
godt,» sade han och stirrade omkring sig, som om han
väntade att få se Necken stiga upp ur golfvet eller en
tomte i hvar vrå.
«Jag har varit här många nätter,» sade gubben,
«och inte har jag haft något men af’et.»
«Jag har hört af mor, att det ska’ vara så mycket
trolltyg och spökerier i så’na här sågar och qvarnar,»
sade gossen ängsligt.
«Jag har inte hört nå’nting, jag kan inte säga’t,»
sade den gamle. «Vattnet har, förstås, släpts på eller
stängts af för mig ibland, när jag har tagit mig en liten
lur här inne i sågen om nätterna, och ibland har jag
hört, att det har prasslat vid stockändan, men jag har
aldrig sett nå’nting. Folk tror för resten inte längre
på så’nt der nu,» fortfor han med en frågande blick
på mig, «och derför törs det inte våga sig fram; folk
ä’ för kloka och belästa nu för tiden.»
«Det kan du ha rätt i,» sade jag, ty jag märkte
mycket väl, att det låg någonting doldt bakom den
blick, han sände mig, och ville hellre förmå honom att
berätta gamla historier än inlåta mig på att gendrifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
