Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Qvarnsägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte undra öfver att inte fisken går ut i elfven, för
öppnar den munnen för att få en klunk rent vatten, så får
den hela kräfvan full med sågspån och frat. Det
förbannade sågfratet! Ja, Gud förlåte mig mina synder,
det är sågen, som ger oss bröd, både mig och de
mina, men jag blir så arg, när jag tänker på de
väldiga klumpar, jag har dragit upp här i forna dagar.»
Gossen hade emellertid kommit efter med
fiskkorgen, men tycktes vara illa till mods öfver allt det
bråk och larm, som rådde i sågen. Försigtigt
trampade han på golftiljorna, och i hans ansigte målade
sig fruktan och ängslan för vattnets brusande mellan
hjulen under hans fötter och golfvet.
«Här ä’ de’ inte bra te vara, jag önskar jag vore
hemma,» sade han.
«Är du inte hemma här?» frågade jag.
«Hva’ ä’ du för en, hvar ä’ du ifrån?» sporde den
gamle.
«Åh, jag ä’ från Gamlebyn, och så har jag varit
hos fullmäktigen på Brække me’ ett bref från länsman,
men jag ä’ så rädd för att gå ensam i mörkret,»
svarade gossen, som hela tiden hade hållit sig i närheten
af mig.
«D’ä’ skam af en så’n lång pojke som du ä’, att
vara rädd för så’nt,» sade gubben, men tillade tröstande:
«rätt nu kommer månen opp, och du får nog sällskap
me’ herrn här.»
Jag lofvade den mörkrädde gossen mitt sällskap
ända till Beierbron, och det tycktes lugna honom något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
