Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Qvarnsägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mannen sprang efter beckgrytan, som stod och
kokade, slog den i gapet på honom och sade: «Har
du känt någonting koka så hett?» Då släpte tomten
qvarnstocken och gaf till ett förfärligt tjut. Sedan har
ingen hvarken sett eller hört honom der, och inte heller
har han hindrat folk från att mala.»
«Ja,» sade gossen, som med en blandning af rädsla
och nyfikenhet hade följt med min berättelse, «det har
jag verkligen hört af min farmor, och hon talade också
om en annan historia om en qvarn. Det var uppåt
landet, och ingen kunde få malet der, för der va’ så
fullt med trolltyg. Men så va’ det en fattigkäring, som
va’ så angelägen om att få malet litet en qväll, och
hon bad om hon kunde få lof te att mala der om
natten.
«Nej, Gud bevare oss,» sa’ karln, som rådde om
qvarnen, «det går inte an att du mal der i natt, då
kommer det nog att spöka både för dej och oss andra
i qvarnen,» sa’ han. Men käringen sa’ att hon va’ så
angelägen att få malet, för hon hade inte ett grand
vällingmjöl och ingen mat att ge sina barn. Ja, te sist
så fick hon lof te att gå i qvarn och mala om natten.
Då hon kom dit, gjorde hon upp eld under en stor
tjärgryta, som stod der, och fick qvarnen i gång och
satte sig te att sticka på en strumpa på spiselhällen.
Om en stund kom ett qvinnfolk in och hälsade på
henne. «God qväll, du,» sa’ hon till käringen.
«God qväll,» sa’ käringen och satt qvar och
stickade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
