Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Qvarnsägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men rätt som det va’, begynte den, som hade
kommit in, att krafsa ut eldkolen öfver hällen. Käringen
skrapa’ ihop dem igen, hon.
«Hvad heter du?» sa’ den underjordiska till käringen.
«Jag heter Sjelf,» sa’ käringen.
Det tyckte hon va’ ett besynnerligt namn, och så
börja’ hon att krafsa ut kolen öfver spiseln igen. Och
käringen vardt arg och begynte gräla och sopa
tillbaka kolen igen. Det höll di på med en lång stund,
men bäst de’ va’, välta’ käringen tjärgrytan öfver den
underjordiska. Hon te att hojta och skrika, och så
rände hon ut och ropte:
«Far, far, Sjelf har bränt mej!»
«Åh, har du sjelf gjort’et, så får du också sjelf
ha’t,» sa’ det borta i berget.» —
«Det var väl att det inte gick på tok för den
käringen,» sade det gamla gråskägget. «Hon hade
lätt kunnat bränna opp både sig sjelf och qvarnen, för
då jag var hemma, hörde jag talas om nån’ting
snarlikt, som skulle ha händt der i forna tider. Det var
en gårdsegare der, som hade en qvarn, och den brann
för honom två pingstqvällar efter hvarann. Då det led
framåt pingst året derpå, var det skräddare hos honom
och sydde helgdagskläder.
«Jag undrar hur det går med qvarnen den här
gången, månn tro den ska’ brinna i natt också?» sa’
mannen.
«Det ska’ inte bli farligt,» sa’ skräddaren. «Ge
mej nyckeln, så ska’ jag nog se efter qvarnen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
