Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 VALLARE FÖR KUNGENS HARAR.
kade med fingret och räknade dem om igen, men det
var icke borta så mycket som en harunge en gång.
«Det var något till gosse, det!» sade prinsessan.
Dagen derpå drog han till skogs och skulle valla
igen, men bäst han låg och latade sig i en
smultronbacke, skickade de kammarjungfrun i kungsgården bort
till honom, för att hon skulle få reda på huru det gick
till, att han var karl till att valla kungens harar så väl.
Han tog fram och visade henne pipan, och så blåste
hand: den"enacsändan, så att de foro somnenivind bort
öfver alla berg och backar, och så blåste han i den
andra, så att de kommo trafvande tillbaka till honom
och stälde upp sig i led och linie igen.
Det var en rar pipa, tyckte kammarjungfrun; hon
skulle gerna vilja ge hundra daler för den, om han ville
sälja den, sade hon.
«Ja, det är något till pipa,» sade Esben Askepilt;
för pengar var den inte till salu, men ville hon ge
honom de hundra dalerna och en kyss för hvar daler, så
skulle hon få den, säde han.
Ja bevars, det skulle hon gerna göra; hon skulle
gerna ge honom två för hvar daler och tack till.
Så fick hon pipan; men då hon kom fram till
kungsgården, var pipan borta, ty Esben Askepilt hade
önskat den till sig igen, och då det led till qvälls, kom
han hem med sina harar som med en annan fårflock,
och hur kungen räknade och pekade och räknade om
igen, så halp det icke, ty der fattades icke så mycket
som ett hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
