Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vallare för kungens harar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanske få prinsessan också, men kom någon ibland
dem bort, om det också icke var mer än en harunge,
så skulle de skära tre breda röda remmar ur ryggen
hans, och kungen var så säker på det, att han gick
bort och brynade knifven med det samma.
Det skulle vara en smal sak att valla hararne,
tyckte Esben Askepilt; ty när de gingo ut, voro de
nästan så tama som en fårflock; och så länge han var
i fähusgatan och i hemhagen, hade han dem också i
flock och följe, men då de kommo upp under
skogsåsen, och det led mot middag, så att solen började
bränna och badda i berg och backar, togo de sig för
att skutta och skena bort mellan fjällen.
«Oho! ohej! vill du gå!» skrek Esben Askepilt
och blåste i den ena ändan af pipan, så att de foro
till alla verldens kanter, och borta voro de. Men då
han kom fram till en öppen plats, der en kolmila hade
stått, så blåste han i den andra ändan på pipan, och
innan han visste ordet af, voro hararne der och stodo
i led och på parad, så att han kunde se öfver dem som
en trupp soldater på en exercisplats. Det var något till
pipa, tänkte Esben Askepilt; så lade han sig att sofva
borta i en solbacke, och hararne skenade och skötte sig
sjelfva till qvällen; då blåste han ihop dem igen och kom
fram till kungsgården med dem som med en fårflock.
Kungen och drottningen och prinsessan med, de
stodo på trappan och undrade på, hvad det var för
en karl, som vallade hararne så att han kom hem med
dem igen, och kungen räknade och räknade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
