Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En qvällstund hos en storbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Asmyrbacken, hejdades hästen för honom. Det står inte rätt
till der borta; för långliga tider sedan har en karl hängt
sig uppe på berget, och det är många, som ha hört
musik der, både af fioler och klarinetter och flöjter och
andra blåsinstrument. Ja, gamla Berthe kan nog tala
om’et; hon har hört’et, och hon säger, att hon aldrig
har hört någonting så vackert, det var alldeles som då
den stora musiken var hos länsmannen anno 1814.
Var det inte så, Berthe?» frågade smeden.
«Jo, det är sant, det är dagsens eviga sanning, far,»
svarade käringen, som satt vid spiseln och kardade.
«Nå, hästen hejdades för honom,» fortfor smeden,
«och ville inte röra sig ur fläcken. Allt hvad han slog
och allt hvad han hojtade och skrek, så dansade han
bara i ring, och han kunde hvarken få honom fram
eller tillbaka. Tiden led, men det blef inte annorlunda.
Så gick det hela natten, och det syntes tydligt, att det
stod någon och höll honom, för allt hvad Sannumen
svor och dundrade, så kom han inte längre för det.
Men då det led fram åt morgonen i dagningen, så steg
han af och gick upp till Ingebret Asmyrhaugen och fick
honom till att ta med sig en eldbrand, och då han
hade kommit upp i sadeln igen, bad han honom svänga
öfver hästen med den. Då må ni tro det bar af i fullt
fyrsprång, och Per hade göra med att hänga på, och
han stannade inte förr än han kom till staden, men då
var hästen sprängd.»
«Det der har jag hört förr,» sade gamla Berthe
och slutade upp att karda, «men jag har aldrig velat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
