Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En qvällstund hos en storbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tro, att Per Sannum inte var klokare; men efter du
säger det, Kristen, måste jag väl tro det.»
«Ja, det kan du gerna göra,» svarade smeden,
«för jag har hört’et af Ingebret Asmyrhaugen sjelf, som
bar eldbranden och svängde den öfver hästen åt honom.»
«Han skulle väl ha tittat genom betslet, Berthe,
skulle han inte ha gjort det?» frågade en af
smågossarne.
«Jo, det skulle han,» svarade gamla Berthe, «för
då hade han fått se hvem det var som höll hästen, och
då hade han måst släppa. Det har jag hört af en,
som förstod sig bättre på så’nt der än någon annan,
det var en, som di kallade Hans Frimodig hemma i
Halland. På andra orter kallade de honom Hans med
lämporna, för han hade till ordspråk: allting ska’ ske
med lämpor. Han vardt tagen af de underjordiska och
hade varit hos dem i många år, och de ville ändtligen
ha honom att ta deras dotter, som hängde efter honom
jämt och samt. Men det ville han inte, och då det
ringdes efter honom från många kyrkor, så tog di
honom till sist och kastade ut honom från en hög
bergstopp långt ut i bygden, som jag tror de kallade
Hortekollen, och då tyckte han att han for rakt ut i fjorden.
Från den tiden var han mindre vetande. Så kom han
på socknen och gick från gård till gård och talade om
många besynnerliga historier, men bäst han satt, så
skrattade han:
«Hi hi hi, Kari Karina, jag ser dig nog!» sa’ han,
för huldrejäntan var alltjämt efter honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
