Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En qvällstund hos en storbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herrn i huset hållit ett förfärligt kolorum inne i sitt
rum; skåpdörrar låstes upp och igen, det skramlades
med silfverpjeser och nyckelknippor, man kunde höra
och förstå, att han höll på med att låsa in alla lösören
från silfverkannan ända till blecksnusdosan. Just som
smeden hade slutat, gläntade han på dörren, stack ut
hufvudet med skinnmössan på det ena örat och sade:
«Är du nu framme med ditt sliddersladder och
dina lögner igen, smed?»
«Lögner?» sade smeden mycket stött, «det har
jag aldrig sagt några, för det här ä’ sant. Jag ä’ ju gift
med den ena af di der jäntorna, och Dorthe, gumman
min, låg sjelf i sängen och såg den gamle skäggige
gubben; det förstås, visst va’ di der jäntorna konstiga
af sej och liksom halffjolliga, men det kom sej deraf
att di hade sett de underjordiska,» tillade han med en
harmsen blick på herrn i huset.
«Fjolliga?» sade denne, «ja, det tror jag nog; det
är ju du också, när du inte är på dimman, för då är
du då splitter galen. Kom, barn, och gå upp och lägg
er och sitt inte här och hör på hans galimatias.»
«Det må jag säga ä’ illa sagdt af er, far,» sade
smeden öfverlägset. «Sist jag hörde talas om fjollighet
och galimatias var då ni predikade på Neberg-kullen
sjuttonde maj,» tillade han i samma ton.
«Förbannadt sludder!» brummade min vän
gårdsegaren och kom stampande genom köket med ljuset
i den ena handen och en packe handlingar och några
tidningar under armen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
