Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En qvällstund hos en storbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Åh, dröj lite, far,» sade smeden i gycklande ton,
«och låt smågossarne få vara här, så ska’ ni också få
höra en liten stump; det är inte bra för er att läsa i
lagboken ständigt och jämt.
Jag ska’ berätta er om en dragon, som blef gift
med en huldra. Det vet jag ä’ sant, för jag har hört’et
af gamla Berthe, och hon ä’ sjelf från den trakten, der
det hände.»
Herrn i huset slog förargad igen dörren, och man
hörde honom trampa uppför trappan.
«Nå ja, eftersom gubben inte vill höra på, så får jag
väl tala om’et för er då,» sade smeden till smågossarne,
öfver hvilka den farfaderliga myndigheten ej längre
utöfvade någon makt, då smeden lofvade att tala om sagor.
«För många år sedan,» började han, «bodde det
ett gammalt välbergdt folk på en gård uppe i Halland.
De hade en son, och han var dragon, och en stor
vacker karl var han. På fjället hade de en säter, och
den var inte som säterstugorna bruka vara, utan den
var vacker och väl bygd, och det var både spiselmur
och tak och fönster i den. Här låg di hela sommaren,
men när di reste hem om hösten, hade timmerhuggare
och skyttar och fiskare och sådana, som färdas i skogen
vid den tiden, lagt märke till att huldrefolk flytta’ in der
med sin boskap. Och med dem var det en jänta, som var
så obegripligt vacker, att di aldrig hade sett hennes make.
Det hade sonen ofta hört tals om, och en höst,
då di gaf sej hem från sätern, klädde han sej i full
mundering, la’ dragonsadeln på dragonhästen med både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
