Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torrveds-Hans, som fick kungadottern till att skratta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
figur till karl var han. Han var låghalt, och det så
det förslog. Det ena ögonblicket var han liten som
en småpys, men när han reste sig på sitt långa ben,
blef han stor och lång som ett troll. Och i fråga om
utförsgåfvor var han en riktig bjesse.
Då han kom till kungsgården och sade, att han
ville ha kungadottern till att skratta, tyckte kungen att
det inte kunde vara så omöjligt just; «men Gud tröste
dig, om du inte får henne till det,» sade kungen;
«remmarne skära vi bredare för hvar och en som försöker.»
Skolmästarn begaf sig ut på gården; der stälde
han sig utanför kungadotterns fönster, och han
predikade och messade efter sju prester och läste och sjöng
efter sju klockare, som hade varit i bygden der.
Kungen skrattade åt skolmästaren, så att han måste hålla
sig i trapp-pelaren, och kungadottern skulle just till att
dra på smilbandet, men så var hon lika butter och
allvarsam igen, och så gick det inte bättre med Pål
Skolmästare än det hade gått med Per Soldat — för Per
och Pål hette de —. De togo honom och skuro tre
röda remmar ur hans rygg, strödde salt i, och så
skickade de honom hem igen.
Nu ville den yngste åstad, och det var
Torrveds-Hans. Men bröderna skrattade åt honom, gjorde narr
af honom och visade honom sina trasiga ryggar, och
fadern ville inte låta honom gå, för han sade, att det
kunde inte tjena någonting till för honom, som inte
hade något vett; han kunde ju ingenting, och han
gjorde ju ingenting; han satt bara i spiseln som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
