Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torrveds-Hans, som fick kungadottern till att skratta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
katt, gräfde i askan och spintade torrvedsstickor. Men
Torrveds-Hans gaf sig inte, han tiggde och bad så länge,
tills de blefvo trötta vid hans käx, och slutligen fick
han då lof att gå till kungsgården och fresta lyckan.
Då han kom till kungsgården, sade han inte, att
han ville få kungadottern till att skratta, utan han bad
om han kunde få tjenst der. Nej, de hade ingen tjenst
åt honom, men Torrveds-Hans gaf sig icke för det; de
kunde väl behöfva någon att bära ved och vatten åt
köksan i en så stor gård, sade han; ja, det tyckte
kungen inte kunde vara så tokigt, och han var väl
trött vid hans käx, han också; så skulle då
Torrveds-Hans slutligen få lof att bli der och bära ved och vatten
åt köksan.
Då han en dag skulle hämta vatten i bäcken, fick
han se en stor fisk, som stod under en gammal
fururot, som vattnet hade skurit jorden bort ifrån; han
satte ämbaret så sakta under fisken. Men då han skulle
gå hem till kungsgården, mötte han en gammal käring,
som ledde en guldgås.
«Goddag, svärmor!» sade Torrveds-Hans; «det
var en grann fågel ni har; och så vackra fjädrar sen!
— Det lyser lång väg af dem. Hade en så’na fjädrar,
så kunde en slippa att spinta torrvedsstickor,» sade han.
Käringen tyckte lika bra om fisken, som Hans
hade i ämbaret, och sade, att ville Hans ge henne
fisken, så skulle han få guldgåsen, och den var sådan,
att när någon rörde vid den, blef han hängande fast,
bara man sade: «Vill du vara med, så häng på!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
