Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarnatt i Krokskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ena ögonblicket ljödo tätt vid mitt öra, i nästa långt
bort i fjärran; än afbrötos de af ystra, vilda skrik
under flaxande vingslag, än af aflägsna nödrop, hvarpå
åter en plötslig stillhet inträdde. Jag greps af en
obeskriflig ångest, kalla rysningar foro genom mig vid
dessa ljud, och min ängslan förökades af skymningen
mellan stammarne, hvari alla föremål visade sig
förvridna, rörliga, lefvande, utsträckande tusen händer och
armar efter den vilsekomne vandraren. Alla sagor från
min barndom frammanades för min uppskrämda fantasi
och gjorde sig gällande i de former, som omgåfvo
mig; jag såg hela skogen uppfyld af troll och alfer
och gäckande dvergar. I tanklös och andlös ångest
ilade jag framåt för att komma undan dämonernas
skaror; men under flykten visade sig ännu mera
fasansfulla och förvridna gestalter och jag kände deras
händer gripa fatt i mig. Plötsligt hörde jag tunga steg;
det var någon som gick fram öfver de prasslande
qvistarne. Jag såg eller trodde mig se en mörk massa,
som närmade sig, med ett par ögon, blixtrande som
tindrande stjernor. Håret reste sig på mitt hufvud;
jag ansåg faran oundviklig och ropade, nästan utan
att veta hvad jag gjorde, för att visa mig manlig:
«Är det någon menniska, så säg mig vägen till
Stubdal!»
Ett doft brummande var det svar jag fick, och
den gående aflägsnade sig under knakande och
prasslande samma väg han kommit. Jag stod länge och
lyssnade efter de tunga stegen och mumlade för mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
