Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarnatt i Krokskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelf: «Gud gifve att det var ljust och jag hade en
bössa, så skulle jag ge dig en kula, nalle, för att du
skrämde mig.»
I och med denna önskan och denna barnsliga
hotelse försvann min fruktan och all tanke på fara,
och jag vandrade åter lugnt framåt i den mjuka
mossan. Nu syntes intet spår hvarken af väg eller stig,
men det ljusnade mellan stammarne, skogen blef mera
öppen, och jag stod på den sluttande stranden af en
stor sjö, rundt omkring omgifven af barrskog, som vid
sjöns andra strand försvann i nattens dimslöja. I
nordvest brann himlen i purpurglöd, som speglade sig i
vattnets mörka yta, hvaröfver flädermöss kretsade och
fladdrade, medan stora fåglar pilsnabbt sköto fram öfver
den, högre upp i luften, med dessa qväkande läten och
skarpa hvisslingar, som nyss förefallit mig så hemska; af
ljusningen på himlen slöt jag att jag hade gått i
nordostlig riktning i stället för mot vester. Medan jag
funderade öfver om jag skulle stanna här, tills solen gick
upp, eller försöka hitta tillbaka till dammen, upptäckte
jag till min outsägliga glädje på denna sida om vattnet
skymten af en eld mellan träden. Jag skyndade ditåt,
men märkte snart, att den var aflägsnare än den i
början syntes; ty efter att ha gått en half fjerdingsväg,
såg jag mig skild från den af en djup dal. Då jag
med mycken möda hade banat mig väg mellan det
kaos af vindfällen, som uppfylde denna obanade mark,
och kommit upp på den branta, bortersta
skogssluttningen, måste jag gå ännu ett drygt stycke öfver en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
