- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
304

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarnatt i Krokskogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öppen, högländ furumo, der träden stodo i rader som
smärta pelare och der marken klingade under mina
steg. Vid kanten af denna mo sipprade en liten bäck,
der al och gran åter sökte häfda sin plats, och på en
liten grön fläck i sluttningen på andra sidan om denna
bäck blossade och brann ett stort bål, som kastade
ett rödt sken vidt och bredt mellan stammarne.
Framför elden satt en mörk skepnad, som, derför att den
befann sig mellan mig och den flammande brasan, tycktes
vara af öfvernaturlig storlek. Krokskogens gamla
röfvarehistorier flögo plötsligt genom mitt hufvud, och jag
stod ett ögonblick i begrepp att springa min väg; men
då jag fick syn på riskojan vid elden, de båda karlar,
som sutto framför den, och de många yxor, som voro
fasthuggna i stubben bredvid en fura, fick jag klart
för mig, att det var timmerhuggare.

Den gamle talade; jag såg hans mörka skepnad
röra läpparne; sin korta pipa höll han i handen, endast
då och då förde han den till munnen för att med några
starka drag hålla elden vid makt. Då jag närmade
mig, var antingen historien slut, eller också blef den
afbruten; ty han förde sin utgångna pipa ned till den
glödande askan, rökte oafbrutet och tycktes
uppmärksamt åhöra hvad en fjerde person, som nu kom till,
hade att säga. Denne, som äfven måtte höra till
sällskapet, ty han kom, utan mössa och endast klädd i en
lång isländsk stickad tröja, med ett ämbar vatten från
bäcken, var en lång, rödhårig räkel. Han såg
förskrämd ut. Gubben hade vändt sig mot honom, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free