Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarnatt i Krokskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då jag hade gått öfver bäcken och närmade mig
sällskapet från sidan, såg jag honom nu i full belysning från
elden. Det var en liten karl med en lång, krokig näsa.
En blå, rödkantad toppmössa, som han hade på sig,
förmådde knapt hålla den tjocka, gråsprängda hårluggen
i styr, och en kortlifvad, långskörtad Ringeriksrock af
mörkgrått vadmal med afnötta sammetskanter gjorde
att det blef ännu mer i ögonen fallande huru rund och
krokig hans rygg var.
Den nykomne tycktes tala om björnen.
«Månn tro det?» sade gubben. «Hvad skulle han
der att göra? D’ä’ något annat brakande du har hört,
för der, på den torra furumon, växer ingenting som
nalle kan gå efter,» tillade han. «Jag tror nästan att
du ljuger, jag. D’ä’ ett gammalt ordspråk att rödt hår
och furuskog, de trifvas inte i god jord,» fortfor han
halfhögt. «Om det åtminstone hade varit i Björnhålet
eller i Nallesdal. Knut och jag både hörde och såg’en
der här om dagen — men här? Nej, så nära intill
elden kommer han då sannerligen för Gud inte. Du
har skrämt dig sjelf.»
«Nej, ta mej dalern hörde jag inte hur han
prasslade och brakade i mon, min käre Thor Lerberg,»
svarade den andre, stött och förargad öfver den gamles
tvifvel och hån.
«Seså,» fortsatte Thor i sin förra ton, «det var
väl en buskbjörn, min gosse.»
Jag trädde nu fram och sade, att det förmodligen
var mig han hade hört, berättade huru jag hade tagit fel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
