Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarnatt i Krokskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om vägen, hvilken förskräckelse jag hade utstått, frågade
hvar jag nu var, om en af dem ville följa mig till Stubdal
och klagade jämmerligen öfver hunger och trötthet.
Mitt framträdande väckte icke liten förundran hos
sällskapet. Likväl gaf den sig mindre till känna i ord
än i den uppmärksamhet, hvarmed de betraktade mig
och hörde min berättelse. Gubben, som jag hade hört
kallas Thor Lerberg, tycktes isynnerhet följa den med
intresse, och som han tycktes ha den vanan att tänka
högt, fick jag genom ett och annat yttrande, som han
då och då mumlade för sig sjelf, del af hans
betraktelser, som t. ex.:
«Nej, nej, de’ var galet, der skulle han ha gått
öfver — ja, öfver dammen — de’ var Stubdalsvägen
— han har trampat på vildgräs — han ä’ för ung —
han ä’ inte skogsvan — åh, de’ var morkullan — de’
var nattblackan — ja, de’ låter konstigt för den, som
inte har hört’et — ja ja men, lommen skriker otäckt
— när de’ duggregnar — jaså, de’ var han som träffa’
på björnen — de’ var en duktig pojke!»
«Ja,» sade jag käckt och gaf mitt vaknande
ungdomsmod luft ungefär i samma ord som mannen, då han
träffade på björnen sofvande i en solig backe: «Hade det
varit ljust och hade jag varit skytt, och hade jag haft en
laddad bössa och hade jag fått den att smälla af, så
minsann skulle inte björnen ha blifvit qvar på fläcken!»
«De’ var klart, de’ — ha ha ha!» sade Thor Lerberg
med ett skrockande skratt, hvari de andra stämde in, «de’
var klart att han hade blifvit qvar på fläcken, ha ha ha!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
