- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
317

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarnatt i Krokskogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på de’ fjerde hundra’t på veckan — och de’ der
klänningstyge’ hade ja’ loft’na ända se’n ja’ börja’ fria te’na.
Nå, ja’ köpte de’ der klänningstyge’ och så la’ ja’ ändå
femti skeppunds tyngd på den svarta märra, och så for
jag te Bærums bruk och köpte e’ tacka, som va’ fem
fjerdingsväg på kant och tjockleken efter bredden, som
tackorna ska’ vara, begrips. Se’n for ja’ i väg oppåt
och körde opp alla Jonsrudbackarne, utan att märra fick
pusta en enda pust. Och så kom ja’ te Ola i Galen,
d’ä’ en så’n obegripligt hyggliger kar’ och d’ä’ käringa
hans också. Ja’ band märra mi’ i forlasset, ja’, som
en forman ska’ göra. Ola kom ut. «Gör inte de’,»
sa’ Ola. «Sätt in hans märr, du,» säjer han te sin
drängpojke. «Du ska’ komma me’ in, du,» säjer Ola
te mej. Så kom ja’ in i köket och gick bort te
spiseln och ville värma mej, som en forman plär göra.
«Nej, kom in i kammarn,» sa’ Ola te mej. Så gick
ja’ in i kammarn, ska’ ni si, och satte mej borta ve’
spiseln. Då kom käringa me’ två stora tjocka
smörgåsar på hvar sin sida af en tallrik och bränvinsglaset
midt på tallriken. Ja’ tog den ena och åt opp’na. «Du
ska’ ha den andra också,» sa’ käringa. Se’n sa’ Ola:
«Du ska’ väl ta in någe’ varmt åt oss te dricka också,»
sa’ han. Käringa kom inkankandes me’ bränvinskaffe
så star’t, att de’ riktigt fräste i koppen, ska’ ni si. Då
ville ja’ ge mej i väg. «Nej,» sa’ Ola, «nu ska’ du
stanna te midda’n,» sa’ Ola. Ja’ satt der och undra’
och undra’ hva’ de’ skulle bli’ te midda’n. Käringa
kom inkankandes me’ en spä’gris på e’ bricka, som va’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free