- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
322

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En signekäring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hin. Aldrig ville han tala ett ord, utan bara äta och
skrika. Inte hade hon hjerta att slå ungen heller eller
göra’n något illa; men hur det var så hade di lärt
henne att koka ihop något trolltyg, så di fick’en te
prata, och då såg hon alldeles hvad andas barn det var.
Då sa’ hon te honom att trollet skulle dra’ i väg me’n
te helvete, kalla’ honom en helvetesbrand och en
trollunge, bad honom ge sej i väg dit han var kommen
ifrån och gaf sej te att dänga honom om öronen med
sopqvasten och det duktigt ändå. Men då hon höll
på med det, slogs dörrn opp på vid gafvel, och in
kom der en genom den — fast hon inte såg någon,
nej vars — och ryckte undan bortbytingen och kasta’
hennes eget barn in på golfvet så hårdt, att det börja’
gråta. — Eller kanske det var Siri Strömhuggets? Den
var som en gammal hopskrumpen gubbe; kanske den
var mjuk i lederna, men den var inte mer lik ditt barn
än min gamla lufva. Jag kommer mycket väl ihåg’en;
det var den tiden jag tjente hos klockarn — det var
inte länge — då såg ja’n mer än en gång, och jag
mins nog hur hon fick’en och hur hon blef qvitt’en
också. Det pratades mycket om det der den tiden,
för Siri var härifrån trakten. Då hon var ung, tjente
hon på Kvam, och jag kommer mycket väl ihåg’na,
då hon var hemma hos sina föräldrar i
Gaupeskjeltorpet. Se’n kom hon te Strömhugget och vardt gift
med Ola, sonen der. Då hon låg i barnsäng första
gången, kom det en främmande käring in i stugan och
tog barnet — för det hade hon födt nyss förut —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free