Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En signekäring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då vi kom förbi kyrkogården, var det öfver midnatt,
och der blef stuten rent galen för oss, och husbonds
kritter va’ inte en bit bättre, och det vardt ett så’nt
styr med boskapen, att jag inte kom i håg te signa
barnet.»
«Der fick han ’et, mor, d’ ä’ liksvek från
kyrkogården. Se sjelf i stånkan här: der står en likkista,
och der står ett kyrktorn, och i kistan ligger det ett
lik och spärrar ut fingrarne,» sade signekäringen
salvelsefullt, uttydande de mystiska figurer som bildades
af det smälta blyt.
«Hm, hm, hm, d’ ä’ ett råd,» mumlade hon åter,
dock högt nog för att det kunde höras af den andra.
«Hvad ä’ det för ett råd?» frågade denna, på en
gång glad och nyfiken.
«D’ ä’ ett råd — d’ ä’ besvärligt, men det får
inte hjälpas,» sade signekäringen. «Jag ska’ skapa till
ett lindebarn, och det ska’ jag gräfva ner på
kyrkogården, så tror di döda att di ha fått barnet te sej,
och Gud hjälpe mej om di märker annat! Men det
behöfs ärfdt silfver. Har du något ärfdt silfver?»
«Ja, jag har ett par gamla silfvermarker, som jag
fick i faddergåfva; jag har inte nänts röra dem förr,
men när det gäller lif, så —» sade hustrun och
började genast söka i lådfacket i en gammal kista.
«Den ena ska’ jag lägga i berg, den andra i
vatten, den tredje ska’ jag gräfva ner i vigd jord, der
han fick sveket; tre måste jag ha,» sade käringen,
«och så några trasor att göra ett lindebarn af.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
