26 som med skogskontraband ville passera förbi. Särskilda skogvaktare blefvo ferestädes förordnade och dessa uppträdde vanligen som angifvare. I denn egenskap utmärkte sig äfven en Peter Couchois eller Cochoij, som namnet vanligen skrifves, hvilken varit »stadsvägare» i Nora och, sedan Åkerhjelm flyttat till Hjelmarsberg, någon tid som hyresgäst bodde vid Bergsäng.. Denne höll isynnerhet ett vaksamt öga på grannen, brukspatronen Pefer Vester, egare till Hagby bruk 2, att han ej månde bekomma en enda tunm kol från bergsmansskogarne, något som då var strängt förbjudet och vid upprepade förbrytelser kunde straffas med förlust af bruksprivilegierna. Från denna Åkerhjelms verksamhetsperiod må ytterligare ett par tilldragelser omtalas. Vid 1721 års hammarting i Skärmarboda, hvilket började 19 och slöts 27 Juni, förekom en särdeles långvarig och pikant tvist mellan Åkerhjelm och direktören Johan Ebrenpreus. Denna tvist, som fyller omkring hälften af det 220 foliosidor dryga tingsprotokollet, rörde sig hufvudsakligen om den förres befogenhet att föra talan mot Ehrenpreusi den instämda saken angående dennes olofliga kolhandel i Ervalla socken till sin enskilt egande hammar vid Vedevåg. Svaranden använde alla möjliga konstgrepp och juridiska finter för att slingra sig från åtalet, men förgäfves. Han nödgades till sist vidgå icke allenast Åkerhjelms behörighet som åklagare, utan äfven erkänna den åtalade förseelsen, och detta resultat torde närmast böra tillskrifvas den lugna skicklighet, hvarmed dåvarande bergmästaren Erik Stockenström ledde förhandlingarna. Bland dce olika slag af förbrytelser mot då gällande skogsförfattningar. som gjordes till föremål för öfverjägmästarens åtal, var olofligt svedjande det oftast förekommande. Till 1725 års grufting anstäldes en ordentlig razzia bland bergsmännen i nämda hänseende, så att närmare 200 personer blefvo instämda i de särskilda tingslagen. De flesta bland de tilltalade erkände »det de utan föregången laglig besigtning anstält ett olofligt svedjande på deras hemmansskogar och merendels inuti hagar och hägnader, och således icke iakttagit hvad som K. Mits skogsordning af år 1664 innehåller» Dessa dömdes enligt samma förordnings 21 § till hvardera 12 mrk silfvermynts böter, »med åtvarning att hädanefter se sig väl före, att vid sådant svedjande ställa sig K. M:ts skogsordning till behörig efterlefnad». Ej mindre än 57 personer blefvo sålunda dömda vid Dalkarlsbergstinget, 70 vid Klackatinget, men endast 6 vid Pershyttetinget, af hvilka sistnämde dock 2:ne bötfäldes till hvardera 40 mrk smt. ÖDe anförda siffrorna ådagalägga derjemte huru allmänt svedjande i forna dagar användes å bergsmansskogarne. 1 Peter Couchois var gift med en dotter till rådmannen Nils Jonsson i Nora. I följd af bristande redovisning blef han skild från sin vägaretjenst 1708. Han egde en son, Johan Petersson, som ändrade sitt namn till Cosswa, såsom lättare för svenska uttalet. Denne var född 1708 13/5 i Nora stad och blef gift med en handlandes dotter Katrina Lind derstädes; var under en följd af år bruksförvaltare vid Högfors i Vestmanland, egde senare Klafveströms bruk i Småland. Deras söner Mikael och Magnus Cosswa adlades, den förre 1772 och den senare 1787, båda med namnet Anckarsvärd. Den i vår politiska historia bekante grefve Karl Henrik Anckarsvärd var son till Mikael Cosswa. (Anreps ättartaflor I: 67.) 2 Peter Andersson Vester var gift med en dotter till den förut omtalade brukspatronen Johan Ysing à Valåsen och erhöll 1707 köp å Hagby bruk af sin svärfader. Vester afled derstädes i April 1734. — Hagby hemman egdes af bergmästaren Åkerhjelm från 1710 till i början af 1720-talet, då han sålde detsamma till rådman P. Bergmark i Nora, hvilken ännu på 1740-talet var egare deraf.