47 bragtes åter på fötter, men delades samtidigt mellan de särskilda tingslagen, hvarigenom ett mera verksamt gagn deraf ganska väsentligt inskränktes. På särskild anmodan af länets höfding organiserades 1775 af Bergensköld »Nora hushålls samhälle», hvars första uppgift omfattade att bereda en bättre vård och uppfostran åt fattiga och kringvandrande barn samt att vidtaga åtgärder för »ungdomens inöfvande i allehanda hushållsslöjder». Detta samhälle, som kan sägas vara en föregångare till vår tids »hushållningsgillen», ledde väl till åtskilliga nyttiga uppslag, men intresset derför bortdog ganska snart och då tröttnade äfven »samhällets» ordförande. Bergensköld deltog föga eller intet i sin tids politiska strider, oaktadt han fråh faderns död 1769 var hufvudman för ätten och således sjelfskrifven ledamot af riddarhuset. Han bevistade nämligen blott en enda riksdag. 1771—72, ty vid de öfriga som derefter inföllo var ätten representerad af annan medlem. Ytterst lojal till sina tänkesätt var han för öfrigt ett barn af sin tid och ville gerna sätta sitt anseende såsom »välboren» embetsman högre än det för hans personliga ställning inom orten var behöfligt. Hade han lefvat i vår tid skulle man kunnat om honom säga att han varit aristokrat, detta ord dock taget i sin ädlaste bemärkelse. I alla förhållanden var han dock en ärans man och förtjenar emellertid att af bergslagen bevaras i ett tacksamt minne. Ett värderikt minne af sin nitiska verksamhet har Bergensköld efterlemnat i den af honom författade beskrifningen öfver »Nora bergslag vid 1784 års slut». Okänd för alla utom ett försvinnande fåtal, låg den begrafven i arkivens gömmor i 90 år, eller till dess densamma för 14 år sedan offentliggjordes i tryck. Denna beskrifning, samtidig med den mera þbekanta af Johan Fredrik Bagge författade beskrifningen »om uppstaden Örebro», har numera fyllt sitt första sekel, och det må derför tillåtas att med några ord erinra om densammas tillvaro. Väl är det sant, att Bergenskölds beskrifning »är affattad uti en lika egendomlig som gammaldags stil», men det är ock visst, att den »innehåller icke blott förträffliga och fullt säkra upplysningar om bergshandteringen i denna ort utan äfven goda skildringar af folkets seder och bruk», och man har derför ansett att den borde »blifva en säker grundval till en ny och fullständig beskrifning öfver denna bergslag». Ölyckligtvis har denna senare åsigt hittils stannat vid en from önskan, som först en sent kommande tid möjligen kan få se uppfyld. En sådan beskrifning, om den skall fylla måttliga anspråk, är nämligen förenad med vida större möda och besvär än man vanligen föreställer sig; den är till och med vida mödosammare än »månget under storslagen titel och med stora anspråk framträdande alster af det moderna bokmakeriet». Det bör således icke vara underligt att dylika skildringar af nutidens lärde äro så sällsynta, och det bör ej heller, under slika omständigheter, väcka förundran att »den äldsta af våra fornminnesföreningar», för hvilken åtminstone denna ortens historia ej borde vara främmande, »nu icke på länge låtit höra af sig» 1. En särskild tvistefråga, af betydenhet för sin tid, var närmaste an- 1 Historisk tidskrift 1885, sid. 162. — Sedan förestående skrefs har en liten af- handling om »Örebro läns fornminnesföreningars verksamhet 1856—1888» utkommit, hvar- 1 pledoing förefinnes att den nuvarande föreningen innan kort skall vidare »låta kdT ared sign. Den verksamhet, som föreningen derjemte under de båda sista åren utvecklat örmån för »Örebro läns museum», är förtjent af synnerligt erkännande.