130 mycket omskrutna bergslagsprivilegierna i verkligheten inneburit, tork föregående resolution vara af en viss märklighet; men den är måhända märkligast för hvad den icke innehåller, nämligen någon antydan om ai bergslagshemmanen åtnjutna ränte- eller skattefriheter. Det har varit a senare tid, vår tid förbehållet att vinna en efter omständigheterna dyrbu kännedom derom, och att således embetsverkens officiela utlåtanden ick alltid äro grundade på verklig sakkännedom eller ens på verkliga fakta Häradsdomaren Johan Eriksson i Ås afled derstädes 1759 4/2, omkring 56 1/2 år gammal. — Gift 1719 i September med Karin Nilsdotter, f. Skärhyttan 1691, † 1766 24/6 vid 75 års ålder. Israel Larsson Timander, son till bergssexman Lars Svensson och Karin Jönsdotter i Timanshyttan, föddes 1708 18/12; ankom som gosse 1721 25/2 till Upsala, der han efter tidens sed blef student redan s. år 18/, och inskrefs i Nerikes nation, i hvars matrikel det om honom heter: »Uxorem ducendo monticola dives evasit in Timandshyttan juxta Non regione montana. Exemplum non adeo matum.» (Genom giftermål blef kan en rik bergsman i Timanshyttan af Nora bergslag. Ett icke däåligt föredöme.) Det var dock ej ensamt giftermålet, som gjorde honom till a förmögen bergsman. Hans föräldrar, tillhörande bygdens äldsta slägter, voro äfven förmöget folk. Emellertid torde Timander, som redan 1721 erhöll styffader, icke ha tillbragt synnerligt lång tid i Upsala, och man vet att han någon tid egnat sig åt »information» eller barnaundervisning både i hembygden och annorstädes, innan han 1740 18/5 trädde i brudstol med Sara Andersdotter, f. 1701, dotter till förut (sid. 123) omtalade Arders Persson i Finshyttan och sedan 1738 30/12 enka efter bergs- och nämdem. Anders Andersson i Nyhyttan. Det fins t. o. m. antecknadt, att Timander gifvit i morgongåfva 60 lod silfver och »hederskläde». I sin beskrifning öfver Nora bergslag yttrar bergsrådet Bergensköld om Timander, som då var 76-årig och »förkofrat sig till en betydande förmögenhet», att denna vunnits med biträde af annan rörelse, hvaruti han — och flera med honom — »af flit och omtanka blifvit förde», samt tillägger derefter: »Uppå 1730-åratalet var ännu Nora-bergsmannen så litet undenvist, att utom den kunskap han egde i kristendomsvägen voro få som kunde skrifu mera än endast rita sitt bomärke, och den bergsmannen hölls för rik, sonn efter sig lemnade gäldfri egendom, vackert husgeråd och en kista med plåtar. Vid denna tiden gifte sig Timander, som då var akademiestudent, med en bergsmansenka och emottog ett stort bo, då nyfikna ögon vändes uppå honon för att se huru herren skulle sköta bergsbruket. Enär han med sin flit och beskedlighet vunnit bifall att vara skicklig söktes han som deras medbroder och hvilken ganska väl kunde skrifva vil flera tillfällen, hvarigenom han tilldrog sig förtroende och flera gånger valde till riksdagsman. Den penning han genom sparsamhet kunde samla, vände 1 Plåtar, den tidens stora kopparmynt, af olika valörer, och af hvilka man änrnu kan finna en och annan förvarad som en kuriositet. — Månne icke nutidens bergsmön borde taga det anförda exemplet till minnes? Huru många äro väl de, som numera efterlemna en gäldfri egendom? Skulder och — högfärd följas vanligen åt, och sluta i regela med armod. o