163 privilegier blefvo skonade och att konungen icke blefve förorsakad att ttraffa honom »för sådan handel», samt att hos honom utsöka återstående rester. Till det femte klagade bergsmännen deröfver, att de måst utföra köpmansgods till Arboga, fritt ibland kronans gods. Med en dylik tunga, som förklarades vara en stor »otrohet» och som fogden och andra »med mutor och skänkningar» beredt till egen fördel, finge undersåtarne ingalunda besväras. I den händelse fogden blefve beslagen dermed, att han sådant tillstadde eller inrymde någon, vare sig adel, prestmän, borgare eller andre att göra detsamma, skulle han derför tillbörligen, andra till varnagel, blifva straffad och en annan insättas i hans kall, som »troligare» (med större trohet) visste och kunde akta kronans och de skattskyldiga udersåtarnes gagn och bästa. Slutligen förmanades fogden, att, när han utkräfde kronans rättigheter och utskylder, »hafva åtskillnad mellan den fattige och den rike, och icke så taga af den oförmögne att han blefve barsliten och arm, och derför måste draga från hemmanet och (bergs)bruket», utan han skulle låta dessa småningom utgöra hvad de voro ålagde, »så att de måga blifva behållna». Allt detta skulle fogden ställa sig till fullkomlig efterrättelse, så att konungen icke vidare måtte besväras med liknande klagomål. En ytterligare bekräftelse af det bedröfliga tillståndet här och hvar inom dessa bygder lemnas jemväl i ett annat ransakningsprotokoll angående utestående rester m. m. Detta protokoll upptager visserligen till en del samma personer som förut blifvit omtalade, nien ett upprepande af detsamma kan ju tillika bestyrka riktigheten af 1590 års restransakning. Ifrågavarande protokoll, som är dateradt 26 September 1591, är undertecknadt och besegladt i det närmaste lika med den föregående handlingen. Följande utdrag må derur meddelas: »Store Markus på Ramshyttan hafver tagit sig före (att bruka) ett armt hemman, som ringa lägenheter till är; hafver nu i många år dragits med en öfvermåttan stor fattigdom; begär för Kristi namn skull tillgift på 7 fat(?) lez osmundsjern; blifver ändå skyldig 3 fat, förutan 2 skepp. 12 løð stångjern i hammarskatt, som han klen råd hafver till att betala. Simon Hindersson hafver tagit sig före att bruka ett armt, nederrött och förlamadt hemman, och är kommen i stort armod; begär underdånigst tillgift på 2 fat 131/2 17ð; blifver ändå 2 fat skyldig; är bar fattig. Erik Bengtsson hafver ock fått sig ett armt hemman på Ristan att bruka och derigenom kommen i stort armod; begär för Guds skull tillgift på 21/2 fat osmundsjern; blifver ändå tu fat skyldig; är utfattig. Lasse Finne hafver väl varit en god skattdragare, men på några år hafver han haft stor vanlycka; begär underdånigst tillgift å 371/2 léð; blifver ändock 3 fat skyldig. j Leasse Mårtensson ibidem begär tillgift för Guds skull på 24 1ð osmundsdern; blifver ändock 21/2 fat skyldig. Hustru Märta på Ramshyttan hafver sutit några år ensörjande och hafver en stor fattigdom att dragas med; hafver hvarken hus eller hem, står med mycken utlagor tillbaka; begär underdånigst för Guds skull tillgift på 31/2 skepp. stångjern; blifver ändå 4 skepp. skyldig som hon ganska klen råd hafver att betala. Hans Klasson går nu omkring och tigger sin föda och hans son Erik