» 169 hemman. Under tiden hade nämligen drottning Kristinas förmyndareregermg genom bref 4 November 1634 — emedan, på sätt orden lyda, »våra trogne undersåtare menige man uti Ramsbergs socken i Vestmanland hafva begynt upprätta en ny kyrka, för den långlige och besvärlige väg skull, som de eljest hafva till deras rätta socknekyrka, ödmjukligen begärandes, efter deras prest intet kan sig väl föda af det torp de till prestebol köpt hafva, att dem nådigst efterlåtas måtte till prestebords förbättring, frihet på ett hemman Grindhammar benämdt, som räntar 8 lispund jern, hvilket herr Klas Kristersson dem undt och efterlåtit hafver» beviljat, »att de förbemälte hemman till prestebols förbättring fritt för afgående skatt och utlagor, undantagandes hvad till krigs utförande expresse pålagt är eller blifver, må njuta, bruka och behålla». Från denna tid synes det ock vara slut med de gamla tvistigheterna. Man finner i stället i alla jordeböcker Ramsbergs kyrkoherde antecknad såsom innehafvare af ett helt hemman Ramshyttan, och från slutet af 1600-talet är till stöd för denna anteckning jemväl åberopadt ett k. bref af 17 Öktober 1617, hvilken anteckning dock är oriktig och i stället bör vara 4 November 1634, eller det nyss anförda brefvet. Måbända slöts tvisten om torpet Sundet med en sådan uppgörelse mellan parterna, att församlingen afstod från sina anspråk på torpet mot erhållande af det nämda Grindhammarshemmanet, hvilken uppgörelse derefter bekräftades genom 1634 års ofvanberörda bref, ehuru detsamma blef affattadt i den för adelshögmodet mera behagliga formen, att hemmanet skulle utgöra en gåfva af Klas Kristersson till församlingen. Äfven detta Grindhammarshemman har sin egendomliga historia. Redan i 1572 års fogderäkenskap uppgifves hälften af Grindhammaren, med derå belöpande hammarskatt 1 skepp. 12 lisp. stångjern, vara obegagnad, såsom vederkänd af »Sundby-junkrarne». I 1575 års handling säges »herr Lars Siggessons söner hafva vederkänt halfparten uti Grindehammaren», i följd hvaraf nyssberörda hammarskatt afkortas. I 1584 års handling lyder anteckningen härom sålunda: »Grindehammaren ligger 1/2 öde, hvilken hammardel den gode herre, hr Erik Sparre och hans broder Johan Sparre för någon tid sedan hafver iåtit vederkännas, och hafver varit dem påskrifven uti afkortningen, ändock de hafva aldrig låtit honom bruka utan hafver alltid legat öde, som nu förbemält är. Räntar föreskrifne hammardel stångjern 1 skepp. 12 lispund.» Äfven i följande årens fogdehandlingar upptages halfva Grindhammaren såsom öde. Men i 1593 års räkenskap finner man en mera fullständig och upplysande anteckning af följande innehåll: »Hafver den ädle och välbördige herre, hr Krister Klasson till Näs tillegnat sig ett hemman, såsom och 1/4 part uti hyttan, hvilken den gode herren menar vara sitt rätta frälse, och håller sin afvel uppå det gamla frälset Fanthyttan; — — — hammar 1, näml. Grindlammaren — — — riäntar stång-Jen 3 skeppund 4 lispund, osmundsjern 21/2 hundradt.» L Aptiten hade således vuxit med den nye egaren till Fanthyttan. Men zZ. sistberörda handling genom eldsvåda blifvit delvis ofullständig, torde öljande utdrag ur 1599 års handling komplettera denna historia: som llofeoe hr Krister Klasson till Näs i lång tid brukat och hafver fritt, som han förmenar vara sitt arf och eget, dock finnes vara skatte egor i kro-