170 nones jordebok: bergsmanshemman 1, Ramshyttan; hammardel 1, n.: Grindhammar; ränta: stångejern 3 skd/ 4 løð, osmundsjern 3 hundr. 15 osm.» Dessa anteckningar upprepas äfven i de följande årens fogdehandlingar, till dess att år 1606 finnes antecknadt att »hr Krister Klasson till Näs hafver uti lång tid brukat och nu ligger platt öde, som förseglade längden vidare förmäler», så väl hemmanet i Ramshyttan som Grindhammaren, i följd hvaraf det utgående osmundsjernet och stångjernet afföres såsom afkortning. I 1609 års handling är antecknadt, att Grindhammaren med det dertill hörande hemmanet, »som Krister Klasson länge klandrat hafver, ligga öde för fäfot»; men samtidigt är om hemmanet jemväl tillagdt, att detsamma »upptogs i detta år 1609». Nybyggaren hette Nils Andersson, stundom kallad »Herrhammars-Nils», hvarefter hemmanet ständigt återfinnes i fogdehandlingarna, under det att sjelfva hammarstället fortfarande låg obegagnadt. Man torde få antaga att hemmanet blef återupptaget för frälseegarens räkning, så att nybyggaren derå endast var hans brukare; men någon anteckning härom förekommer icke i jordeböckerna. Af anteckning i ett visitationsprotokoll för 1684 31/1 inhemtas, att prestebordet då bestått af 3 vretar, deraf 2 till äng om 8 lass hö och den 3:dje till åker om 2 tunnors utsäde; att skogen utgjort 4 delar, nämligen 2 till prestgården, och 2 delar till »ett halfgärdshemman Grindhammuar, som är gifvet till prestegården». Häraf torde således vara uppenbart att den ursprungliga prestgården utgjort 1/2 mantal och Grindhammarshemmunet likaledes 1/2 mantal. Detta förhällande synes äfven bekräftas af en annan handling, upprättad 6 Juni 1613, med anledning af då verkstäldt »skogebyte» mellan samtlige grannarne vid Ramshyttan, hvilken handling jemväl legat till grund för en år 1732 upprättad karta med rösebeskrifning »öfver Ramsbergs prestegårds skogstegar». I denna beskrifning förmäles att de i 1613 års handling tillagde tegarne till »herr Jon» och Xils Ändersson, den förut nämde nybyggaren, dåmera innehades af prestebordet, såsom varande bägge de sistnämdes rättsinnehafvare. Säsom en i många afseenden upplysande och vigtig handling meddelas derför 1613 års »skogabref» bland bilagorna. Mån kan vid betraktande deraf icke annat än förvånas öfver den enkelhet, som utmärkte våra förfäders skiftesförrättningar. Icke desto mindre kunde dylika gamla skogabref fortfara att lända till efterrättelse t. o. m. i århundraden, och om utg. icke alltför mycket misstager sig, utgör ifrågavarande »skogebyte» ännu det egentliga grunddokumentet för prestgårdshemmanets innehafvande skogstegar. Enligt ett af kyrkoherden Jonas Petri och kyrkans sexmän afgifvet, men odateradt intyg, antagligen tillkommet omkring år 1620, hade den till prestgården hörande hammardelen blifvit inköpt för 5 skeppund stångjern af Ambrus Markusson, en tysk, »hvilken först hafver upptagit Ranshyttan»; och emedan på samma hammardel icke var mera betalt än 3 skeppund, så hade arfvingarne efter hans död gifvit de återstående 2 skeppunden till kyrkan. Äfven denna handling meddelas fullständigt bland bilagorna. j Angående jordbrukets ståndpunkt inom bergslagen vid tiden för Ransbergs församlings bildande, saknar man närmare underrättelser. Att detsamma dock varit skäligen obetydligt framgår deraf, att af hela Lindes