226 måtte vinna sin önskan och landet bli tillfredsstäldt, ansåge han till ändamålet mera ledande, att bifalla det af Gabriel Månsson ingifne projekt, antingen på 15, eller med den föreslagne inskränkning till 8 år, hvilketdera ståndet för nyttigast pröfvade, och då ståndet aldrig undandragit sig att efter förmågan kontribuera till statsverkets upprätthållande, och samma tänkesätt alltid lärer bibehållas, förmodade han ock i underdånighet, att hans K. M:t i nåder täcktes samtycka till bevillningens inskränkande på vissa år; och i händelse detta vunne nådigt bifall, så att bränningsfriheten erhölles, och bevillningen i följe deraf komme att utgå, hemstälde han på det ömmaste, om icke fattige grufbrytare i jernbergslagerne och gifta inhyseshjon kunde i så måtto lindras, att årliga afgiften för dem nedsattes till fyra skillingar i likhet med soldater, och om summan annorledes icke fyllas kunde, att bonden hellre sjelf åtoge sig 9 skill. om året, eller en skill. utöfver hvad beredningens betänkande innehåller, på det den fattigaste delen måtte i all möjelig måtto varda lindrad». »Härmed instämde Peter Hultman och Jonas Jonsson från Vermland». Med 145 ja mot 16 nej biföll ståndet sedermera »Ridd. och adelns extractum protocolli jemte Frietzekys memorial, dock med den skillnad att saken genast företages och bevillningen utgöres på 8 år, enligt beredningens betünkande». GÖenom Adelns beslut att uppskjuta frågan, var den dock fallen, ehuru den efterlängtade bränningsfriheten genom konungens eget ini- *tiativ följande året erhölls, enligt hvad förut är omtaladt. Vid föredragande af Adelns protokollsutdrag »angående tjenstemäns säkerhet och bibehållande vid sina embeten» yttrade sig »Per Persson från Nora bergslag: innehållet af Ridd. och adelns extractum protocolli bifalles, men som en god domare är bättre än en god lag, deremot en vrångsint och ogen domare isynnerhet för Bondeståndet är skadlig, och det beslut, som nu tages medförer ej mindre för den senare än den förre förnyad säkerhet vid sitt innehafvande embete, så fordrar reciprociteten mellan rättigheter och skyldigheter, att ett starkare band varder å embetsmännen lagdt till sine pligters oförkränkta fullgörande i samma mån, som deras rättigheter blifva stadfäste, och detta sker, då, till förekommande af sådan klagan en värd ledamot i ståndet anmält, domaren, som handlar mot klar och beskrifven lag, eller annan embetsman, som emot allmogens fria samtycke till dess betungande tager sådane steg, hvilka af öfverdomaren med ansvar, eller så kallad skrapa för embetsmannen, ogillas, denne senare i sådane händelser anses skyldig ersitta den förolämpades lidande och kostnad, såsom för den oskyldige i alla fall kännbar. Det synes derföre nödigt, att ståndet härå är omtänkt och denna tanka godkänner». Ståndet beslöt ock några dagar senare en framställning till K. Mit derom, att de författningar deruti embetsmäns skyldigheter utstakades, äfven på det nogaste måtte handhafvas, och att de embetsmän måtte tillbörligen straffas, som öfverskredo sin befogenhet. I fråga om ett från Borgarståndet inkommet memorial angående förbud »emot förpaktningar af näringsgrenar och emot monopolier», yttrade Per Persson att »Monopolier och sammansättningar af handlande voro bägge lika farliga och skadlige; exempel derpå hade man sett af spanmålshandeln, och de botemedel hans K. M:t deremot vidtagit visade nogsamt att hans K. M:t varit omtänkt att hindra alla slika skadliga missbruk; han ansåge således betänkligt att genom allmänna författningar lägga hinder i vägen för hans K. Nit