227 att vidtaga de bästa utvägar, och tillstyrkte således att memorialet måtte afslås». Detta blef ock ståndets beslut. Man hade nämligen redan lärt sig inse fördelen af det kungl. påbud, hvarigenom spanmålshandeln förklarades fri öfver hela riket. Angående 1786 års riksdag torde slutligen böra antecknas, att Per Persson t. o. m. två gånger nödgades upprepa sin hemställan om att »ståndets kansli borde öfverses och inventeras». Han var alltid noggrann om handlingars vård och denna hans berömvärda egenskap har mer än en gång varit utg. till gagn i föreliggande anteckningar. Såson ombud för Nora och Hjulsjö sasmt Nya Kopparbergs bergslager bevistade Per Persson sin tredje riksdag 1792. Denna riksdag sammanträdde i Gefle 23 Januari och upplöstes redan 24 Februari. Den blef lika kort som föga betydelsefull. Dess märkligaste handling var beslutet, att låta det år 1789 upplifvade Riksgäldskontoret öfvertaga den genom ryska kriget betydligt ökade statsskulden, uppgående till 32 1/2 mill. rdr specie. Härjemte åtogo sig ständerna den allmänna bevillningens fortfarande till nästa riksdag. Den af de ofrälse stånden föreslagna tacksägelseadressen för säkerhetsakten, rådsembetets afskaffande, ofrälse mäns intagande i Högsta domstolen och Allmänna beredningen (för rikets ärender), vågade man icke låta föredraga hos Adeln, utan expedierade den i form af de ofrälse ståndens biafsked. Redan i riksdagens början utsågs Per Persson till en af Bondeståndets 9 ledamöter i det »hemliga utskott», som K. M:t äskat för att »öfverlägga om de ärender, som rikets nytta och penningeväsendets iordningsättande fordrar». — I ståndets plenum 20 Februari förekom bland annat, att »Riksdagsmannen Per Persson i Vassland inlemnade följande memorial. Den oskattbara nåd K. M:t genom de åter upplifvade skatteköpen låtit samtelige rikets allmoge vederfaras, förbinder oss till den osvikeligaste trohet och att i våra hjertan för alla tider vörda K. M:t både som stor konung och vår högste välgerningsman. Under en sådan föresats vågar jag likväl anmäla ett hinder som ligger de efterlängtade skatteköpen i vägen och gör den förmån K. M:t nådigst lemnat allmogen mera svår att vinna än med konungens nådiga afsigt torde instämma. Efter 1723 års skatteköpsförordning skall en sökande åbo genom vederbörande skattevärderingsmän låta öfver hemmanet anställa värdering, och som åboerne nu för tiden sällan bebo hela och halfva hemman, utan merendels fjerdedelar, och på en del orter ännu mindre hemman, så blir skattevärderingskostnaden, tillika med hvad till instrumentets uppvisande vid tinget kan åtgå, ofta så dryg som sjelfva skatteköpeskillingen, hvarigenom allmogen utblottas, utan att K. M:t och kronan minsta nytta derigenom tillskyndas- Från denna kostnad och dermed förknippad omgång äro likväl alla rusthällare befriade, hvilka blott genom utbetalning af sex års ränta genast vinna 1 skatteköp, och på lika sätt allmogen i Finland, som emot tre års ränta plifver af denna förmån delaktig. K. M:ts och rikets Kammarkollegium lärer kunna intyga, att då ett medium beräknas af de inkomna skattevärderingarne, ärer det stanna vid 6 1/2, högst 7 års ränta. I anseende hvartill jag tror mig