228 ega anledning att hemställa till ståndets öfvervägande, om icke ståndet, å egna och medbröders i Sverige vägnar, skulle finna nyttigt hos K. M:t i underdånighet anhålla, det K. M:t allernådigst täcktes tillåta hemmans åboer i allmänhet, att, emot nedsättning af 8 års ränta efter kronovärdie, få utan vidare omgång komma i åtnjutande af skatteköp, på lika sätt som rusthållare emot 6, och allmogen i Finland emot 3 års ränta i nåder är förundt. Hvaremot de åboer, som innehafva så svaga hemman, att de anse en sådan lösen för dryg, kunde lemnas öppet att låta hålla skattevärdering. Då Svea rikes allmoges beredvillighet att vid trängande behof gripa K. M:t under armarne är utan gränsor och svarande emot vår tillgifvenhet, lärer konungen icke onådigt anse att allmogen deremot önskar undslippa sådana utgifter, som icke komma kronan till godo och möjligen kunna besparas. Allmogen har jemväl så oinskränkt förtröstan till konungens höga nåd och faderliga ömhet att den kan hoppas nådigste bifall på denna underdåniga ansökning, att hädanefter med mera lätthet kunna vinna skatteköp, hvarå vår och våra barns framtida säkerhet beror och måttet af vår underdåniga önskan blir uppfyldt». Protokollet innehåller härom vidare: »Och som samtelige ståndets ledamöter, hvilka äfven betygade sitt välbehag öfver den med en berömvärd kännedom förenade åhåga att främja medbröders bästa, Per Persson ådagalade, tydeligen insågo fördelen som allmogen skulle tillskyndas, i den händelse befrielse från de uti författningarne påbudne värderingar till skatteköp på de vilkor Per Persson föreslagit, i nåder blefve beviljad; så beslöts, att, i likhet med Per Perssons ofvan intagne memorial i detta ämne, allmän underdånig ansökning skulle göras, dock med den tilläggning, att hos K. M:t jemväl underdånigst anhölles, det någon viss lämplig tid måtte föreskrifvas, sedan skatteköpeskillingen i landtränteriet blifvit nedsatt, inom hvilken Konungens befallningshafvande blefve förpligtad att dess yttrande deröfver utan lösen till kongl. Kammarkollegium insända, som sedermera utan uppehåll borde besörja om skattebrefvens utfärdande emot den afgift taxan utsätter. Om hvilket allt expeditionen genast uppsattes och justerades». Dessa skattevärderingar blefvo sedermera delvis afskaffade genom k. kung. 1790 24/1 och yttermera i k. skr. 1793 10/10, hvarigenom skatteköp tillätos för vanliga kronohemman mot erläggande af 10 års räntor, och värderingar endast i vissa fall kunde ega rum. Genom k. kung. 1848 15/12 upphörde skattevärderingarne helt och hållet, hvarefter skatteköpeskillingen bestämmes endast efter hemmansräntans kronovärde. Under denna riksdag, då de ofrälse stånden sinsemellan täflade i underdånigt fjesk, förekom äfven fråga om beviljande af en bröllopsgärd till dåvarande kronprinsen Gustaf Adolf. Denna gärd hade redan beviljats af Preste- och Borgarstånden, då frågan 22 Februari förekom i Bondeståndet och der föranledde öfverläggning, under hvilken »Per Persson i Vassland ifrån Örebro län androg skriftligen: Uti förevarande fråga angående brudskatts beviljande till H. K. H. kronprinsens höga förmälning, hvartill den högste Guden i sinom tid förlänar sin välsignelse, skulle jag inom mig sjelf ega, och af mina hemmavarande medbröder få förebråelser, om något hinder deruti af mig gjordes, och jag hoppas det samtelige ståndets hedervärda medbröder lära, uppeldade af kärlek och nit för ett vördadt och älskadt konungahus derutinnan med mig instämma; men sättet till uppbörden torde föranlåta till öfverläggning.