266 som utmärka snille och goda egenskaper, som gemenligen åtfölja den oförskräckte krigaren på dess bana, ofelbart hafva, derest de vilja med sina medbröder sjelfve dela hedern uti bidragandet till fäderneslandets försvar och nationens sjelfständighet, att af den skarpsynte och rättvise furste, som täckes leda det hela, och hvars blick genomtränger den minsta del deraf, uppbära motsvarande lagrar och belöningar. Jag har nu i detta ämne anfört hvad jag tänker, och är dessutom öfvertygad, att mine hemmavarande kommittenter, fastän på deras lott den tunga handtering fallit, att från bergens nästan ogenomträngliga djup uttvinga d naturens råa alster, hvarigenom så väl nationens effektiva försvar tillskapas, som en af dess betydligaste handelsgrenar, hvilka hela sekler retat utlänningens afund och begär, uppkommit och bibehålles; och fastän jemväl deras fasta egendom inroterad är, likväl i dessa mina tänkesätt fullkomligen instämma — hvilken af oss skulle väl icke, utan afseende bärpå, vilja påräkna samma hedrande hågkomster af efterverlden, som fordom våra emellan skogar och berg boende och byggande förfäder, hvilka under en Engelbrecht, en Sture, med så fullt mått af patriotisk anda, läto egen och medbröders sårade sjelfständighet ligga sig om bjertat, att för dess värjande ingen uppoffring af dem ansågs för stor. Örebro den 15 Maj 1812.» Efter en liflig öfverläggning rörande de särskilda anmärkningsanledningar, som mot utskottefs förslag blifvit framstälda, och sedan ståndets sekreterare, lagmannen G. Brinkman, i ett vidlyftigare anförande sökt lugna de under diskussionen allmänt yppade farhågorna angående den inskränkning af rust- och rotehållares rekryteringsfrihet inom de beväringspligtige åldersklasserne, som utskottets förslag ansågs innefatta, framstälde talmannen slutligen, på förnyade yrkanden af åïskilliga bland ståndets mera framstående ledamöter, ett skriftligen affattadt och justeradt förslag. till proposition, hvars innehåll, tillika med det deröfver fattade beslutet, här torde böra meddelas till erinran om den vigtiga och för fosterlandets framtida oberoende löftesrika stund, då svenska allmogens representanter 11igivie den urgamla värnepligten. Propositionen var af följand ydelse: »Bifaller Hedervärda Bondeståndet Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående en ny inrättning af Förstärknings- eller Beväringsmanskapet, på sätt det till handläggning deraf förordnade Särskildta Utskott, uti dess deröfver den 11 i denna månad afgifne Betänkande, föreslagit; men att med förkastande af Utskottets förslag till Riksens Ständers underdåniga önskningar, Bondeståndet i fullkomlig förtröstan på Kongl. Maj:ts vishet och hullda omvårdnad för Rikets Allmoge, för Jordbrukets och Bergverkens bestånd och trefnad, di Kongl. Maj:ts Eget Nådiga bepröfvande i underdånighet öfverlemnar, att vidtaga de Reglementariska Författningar, som Kongl. Maj:t med Nådigt afseende deruppå till ändamålets befrämjande aktar nödige, efter de af Kongl. Majt i Nåder föreslagne grunder, och de omständigheter, som i särskildta fall kunm förekomma eller hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälas?» I protokollet förekommer härefter vidare: »Denna proposition blef med högljudt och upprepadt enhälligt ja besvanad och bifallen; hvarefter talmannen, med uttryck af de ömmaste känslor, betygade ståndet sin uppriktiga aktning och erkänsla, för den enighet ocbh förtroen e. som skall utmärka denna dag i tidens häfder, likasom den, då Hans Kongt-Höghet Kronprinsen valdes till arftagare af Sveriges urgamla thron. vid bigge